Lördag 2 juni
Ängelholm-Köpenhamn med tåg. Norwegianflyg till Dubrovnik. Buss till Herceg Novi i Montenegro.

Vi steg upp halvsju och tog Öresundståget 07:46 direkt till Kastrup. Vädret var strålande! Första etappen på resan gick smidigt, sedan fick vi gå ganska långt på grund av ombyggnadsarbeten till terminal 2, men snart hade vi i tur och ordning via automaten skaffat bagageremsor och boardingkort. Luggagedrop med själv-scanning.

Säkerhetskontrollen gick snabbt och utan mankemang. Därefter inhandlades "medicin" i TaxFree-shopen innan vi slog oss ned på Lagekagehuset, där vi tog det lugnt med varsin baguette och kopp kaffe/öl.

Boardingen inleddes halv tolv vid gate C27, men inte utan strul. Personalen hastade fram och tillbaka och vi fick köa i den stekheta gången ut till Norwegian flight D8 3280. Planet lyfte 12:41, dryga halvtimmen försenat. Vi hade sätena 29D och E, medan F blev obesatt, vilket gjorde att vi hade gott om plats.

Planet landade på Dubrovniks flygplats, Cilipi 14:42 och en halvtimme senare fick vi ut bagaget. Föredömligt snabbt!
Scandoramas guide Christine Olsson mötte upp i ankomsthallen och samlade ihop oss samt lotsade till bussen. Där väntade vår chaufför Radomir i den 29-gradiga värmen.

Vi nådde gränsen till Montenegro vid fyratiden och där fick vi vänta medan alla våra pass skulle scannas in och kontrolleras, vilket tog sin lilla tid. Först av kroaterna och någon kilometer längre fram av montenegrinerna. Det tog nästan en timme.

Tjugo över fem var vi framme i Herceg Novi och vi kunde promenera några hundra meter utför till vårt hotell Hunguest Hotel Sun Resort. Bagaget tog personalen som tur var hand om och transporterade i personbiler till entrén. Vi fick rum 206 i "Villa Primorka". Efter att ha inspekterat detta och snabbt svidat om, gick vi på strandpromenaden österut och fikade på 'Peters Pie & Coffee', vilket gav oss nya krafter.

Uppfräschning inför middagen i restaurang "Lovcén" som låg i huset intill vårt. Det var buffé, som hade allt att önska. Det var riktigt gott och vi åt naturligtvis för mycket och drack öl därtill. Trötta och mätta kunde vi kolla TV4-nyheterna på plattan och sedan törna in.

Söndag 3 juni
Underbara Kotorbukten med båtutflykt till ön Jungfru Marias klippa, Kotor samt Perast.

Vi var på benen ganska tidigt för god frukostbuffé i Lovcénrestaurangen på ballustraden. Det var samling kvart över nio för oss som skulle med på båtutflykten i Kotorbukten. Christine informerade om detta och sedan tog vi oss ner för trapporna till båtangöringsplatsen vid hotellets betongstrand.

Vi embarkerade först en mindre båt som tog oss ut till själva PaJo-turbåten. Sedan bar det iväg i behaglig fart, så att vi kunde njuta av scenerierna och ta en del bilder. En av besättningsmännen bjöd oss på en liten färdknäpp direkt. Vi gjorde strandhugg på en liten artificiell ö utanför Perast, som heter St Marias klippa, där vi strosade runt en stund och bland annat uppsökte toaletterna. En riktig turistfälla!

Färden gick vidare mot staden Kotor längst in i fjorden medan vi förplägnades med en liten antipasti-buffé med vin att dricka till. Mycket välkommet och gott! Besättningen var väldigt serviceminded och tillmötesgående.

Framme i Kotor fick vi gå på egen hand med kartan i högsta hugg. Det var inte svårt att hitta och det tog inte så lång stund att knalla runt bland mångfalden av gamla byggnader och andra sevärdheter. Jag och Maggie fikade först på 'Monte Cristo' för att senare slå oss ner på 'San Giovanni' med varsin öl strax invid stadsklockan i väntan på återfärden 14:30.

Väl ombord igen så saknades en resenär vid inräkningen. Christine fick ge sig iväg och leta. Vi andra bjöds på lunch i form av stekt fisk med grönsaker och vin, vilket var riktigt gott faktiskt. Båten gjorde en liten extra runda i Kotors hamn innan den återvände och plockade upp "missing people" och Christine, som hade gjort en bra sökinsats.

Nästa stopp blev i staden Perast, där möjlighet för bad gavs, men jag tror endast någon anammade detta. Vad oss anbelangade hade detta stopp kunnat slopas till förmån för mertid vid till exempel hotellpoolen.

Vi var tillbaka i Herceg Novi vid 18-snåret och fick promenera till hotellet. En promenad på 15 minuter, helt i onödan! Nåja, efter en uppfriskande dusch var vi redo för middagsbuffén ute på ballustraden. Vi lät oss väl smaka av nästan alla rätterna och det goda inhemska röda vinet. Utsikten var bedårande över Kotorbukten och halvön mittemot oss. Vi summerade dagen och kom fram till att den varit mycket händelserik och trevlig.

Måndag 4 juni
Upp i bergen på serpentinvägar till Njegusi och Cetinje. Ner till Budva vid kusten därefter.

Upp och hoppa klockan sju. God frukost på ballustraden och därpå utcheckning. Bagaget transporterades upp till bussgatan av hotellpersonalen. Vi var väldigt nöjda med Hunguest Hotel Sun Resort, men besvikna över att det blev så lite egentid för relax i poolområdet.

Precis innan bussen skulle avgå, höll Christine upp en plastpåse och undrade vem som glömt en klänning i garderoben på rum 206. "Den är min, men inte glömd. Jag hade dumpat den där", sa Maggie och allmänt skratt bröt ut. Vi tog farväl av Herceg Novi för denna gång och begav oss österut till färjeläget vid Kamenari. Där tog en av fem bilfärjor oss över ett av sunden i Kotorbukten till Lepetane. En populär rutt eftersom den säkert sparade 10 mils färdväg.

Efter 27 hårnålskurvor på serpentinvägarna var vi uppe i den lilla byn Njegusi, där den berömda lufttorkade skinkan och den goda osten avsmakades tillsammans med ett glas rött vin. Att vi fick upp med €8/pers var lite överraskande och inte riktigt likt Scandorama. Utsikten på vägen upp var alldeles bedårande, men restaurang Zora mitt ute i "nowhere" kändes som en turistfälla.

Därefter fortsatte vi till den gamla huvudstaden Cetinje, där Christine först föreläste om Montenegros gamla kungar och prelater, innan hon släppte oss utan karta i den lilla staden, så att vi kunde äta lunch. Det gjorde vi tillsammans med Britta och Bengt efter att vi fått oss varsin god kopp kaffe på ett annat ställe. Jazzmusikanten, som spelat på tre olika instrument, packade tyvärr ihop och gav sig av. Något annat verkade staden inte ha att komma med.

Klockan 15 körde Radomir vidare och drygt en halvtimme senare var vi framme i Budva och kunde checka in på hotellet Butua Residence efter att ha kånkat väskorna uppför trapporna. Vi fick rum nr 12 med en smal balkong i eftermiddagsskugga. Det var skönt eftersom 26°C räckte mer än väl för att svettas vid minsta ansträngning.

Efter att ha installerat oss tog vi en rekognoseringsrunda i kvarteret och handlade lite att dricka i närbutiken. Vid återkomsten till hotellet träffade vi på Britta och Bengt, som varit nere vid havsstranden. "Ägaren till Butua måste ha köpt två av de fyra stjärnorna till sitt hotell. Pool saknas och servicen är undermålig!" konstaterade Bengt och jag höll med honom.

Strax efter kl. 19 samlades vi för gemensam marsch till aftonens restaurang "Korkovado" vid stadsmuren som omgärdade 'gamla stan'. Det var en uteservering med markiser som ville indikera att man hade ett italienskt kök, men i så fall väldigt "light" vid betraktande av den tunna soppan, den klistriga potatismosen och tråkiga kycklingen.

Vi hade i alla fall något gott i glasen och samtalet flöt rappt och trevligt vid vårt bord. Återtåg och sänggående innan 22.

Tisdag 5 juni
Utflykt till huvudstaden Podgorica via Virpazar vid Shkodërsjön. Besök vid "Niagarafallen".

Uppe strax efter sju och konstaterade att kylskåpet var tomt och inte kylde, trots en fläkt som surrade hela tiden. Luftkonditioneringen fungerade tillfredställande, men dörren till badrummet gick inte att öppna utan lyft så att den inte kärvade i golvet med ett fruktansvärt ljud som följd. Någon duschcrème hade de inte kostat på oss heller. Kass!

Den lille kattskrämmaren släppte in oss som första par i matsalen fem i åtta. Det har väl inte hänt förr, att vi kunnat välja vilken plats vi ville? En påver frukostbuffé väntade oss, men kaffet var drickbart och mätta blev vi ändå.

Kl. 9:00 var det utflyktdags med Radomir och Christine igen. Denna dag upp till Podgorica, Montenegros huvudstad.

På vägen dit stannade vi vid Balkans största insjö - Shkodër. Vid orten Virpazar lotsades de flesta att titta på en gammal båt, medan Maggie och jag efter en liten "kollevända" sökte oss till skuggan på café Basta och tog oss varsitt glas vitt vin och vilade våra lemmar och öron.

Så rullade vi vidare genom det vackra landskapet. Vi satt längst fram bakom chauffören och kunde insupa det hela. Snart var vi framme i utkanten av Podgorica och där stannade vi för ett besök i den gigantiska katedralen Saborni hram Hristovog Vaskrsenja. Den var så rikt dekorerad och illustrerad invändigt att jag inte sett maken ens i Istanbul.

Själva huvudstaden gav inte något imponerande intryck. Rundturen med bussen borde ha varit ersatt med fotvandring och guidning. Vi kunde i alla fall äta en ordentlig lunch trots hettan (30°C) på bistron Zeppelin vid gatan Njegoseva 46. Maggie överraskades av portionernas storlek, men servitören bedyrade att de var små med montenegrinska mått mätt. Mörkt gott inhemskt öl att skölja ner med.

Därefter tog vi oss tillbaka till avtalad bussangöringsplats och for vidare ut på vischan till en högst märklig plats. En liten landsväg, som visserligen hade en handmålad skylt med "Aeroporto", tog oss till Niagarafallen i floden Cijevna. Överraskande vackert, när jag väl hittat rätt ställe att fotografera ifrån.

Vi var tillbaka på hotellet i Budva vid fyratiden och duschen efterlängtad. Vi relaxade ett par timmar innan vi gick ut och ner till den gamla staden innanför murarna. Där strosade vi runt och insöp atmosfären en stund, men slog oss sedan ner på en parkbänk i hamnen, där vi studerade båtarna och folket som spatserade på kajerna.

Det blev dags att släntra bort mot restaurangen för gemensam middag. Vi träffade på Sylvia och Bodil och vi satte oss senare vid samma bord. Tomatsoppan som förrätt var bra, men fisken till huvudrätt var kall och likgiltig. Ändå bättre än gårdagens middag. Den mörka inhemska ölen var riktigt god och kvällens behållning tillsammans med det trevliga sällskapet.

Christine hjälpte Maggie att få ut euro från en uttagsautomat (snällt!) och sedan var det bara vattenhandling i närbutiken som återstod innan sänggåendet.

Onsdag 6 juni
Utflykt till staden Shkodër i Albanien via borgen Rozafa.

Ett kraftigt åskväder passerade under natten. Blixtarna lyste upphimlen och det sprakade om TV:n. Maggie hade svårt att sova och jag snarkade oroligt emellanåt. Tidig frukost inomhus, eftersom utplatsen var blöt efter regnet. Inget att hurra för.

Halvnio satt vi på bussen och Radomir rattade söderut mot staden Bar, för att sedan ta av mot öster på E65:an till den Albanska gränsen. Då hade vi passerat många halvfärdiga byggen med armeringsjärnen pekande mot skyn. Det investeras oerhört mycket i Montenegros kusttrakter nu.

Framme vid gränsen fastnade vi de långa bilköerna. Alla pass skulle kontrolleras minutiöst och den gröna boken var ifylld. Christine lyckades 'muta' en gränspolis med en chokladkaka så att vi tjänade någon halvtimme, men roligt var det inte! Efter några hundra meter svängde vi in på gården till en souvenirbutik där man kunde köa för att gå på toaletten, shoppa, köpa glass, kolla en betongbunker eller hönsen på bakgården. Ett förskräckligt ställe!

Den avsmalnande vägen ledde oss därefter upp mot Rozafaborgen. Dit upp kunde bara mindre bussar köra, så det var bara att stuva om oss. En smal och knagglig väg ledde upp till en parkeringsplats som var full. Där utspelade sig ett riktigt skådespel när minibussarna skulle vända utan att krocka med bilister som ville fram så långt det gick. Fullkomligt idiotiskt att ens tillåta privattrafik dit upp!

Christine borde ha förvarnat oss om den branta, hala, stenlagda vägen upp till borgen, så att man kunnat välja bort strapatsen eller i alla fall försett sig med lämpliga skor för ändamålet. Jag knatade upp medan Maggie stannade vid bommen i skuggan av ett träd.

Det blev några riktigt bra bilder uppifrån borgens murar och även på ett brudpar som repeterade inför sitt bröllop i augusti.

Samma cirkus vid nedfarten och sedan vår egen buss till staden Shkodër där vi släpptes i city med en karta efter en rundtur för att bland annat kunna äta lunch. Det var inte mycket annat vi hann med och man kan sammanfatta besöket i Albanien med: "En mycket lång bussresa för att uppleva så lite." Denna utflykt rekommenderar vi inte!

Det tog minst en timme i gränskontrollen på återvägen och vi var inte hemma på hotellet i Budva förrän kvart över sex och fick nästan skynda oss att komma i ordning till miffagen 19:30. Vi hamnade vid ett bord med Sylvia, Thomas, Irahim, Marzieh och Bodil. Jag fick lära mig mycket om både det ena och andra. Trevligt, men den torra panerade köttbiten med grillade grönsaker till var mindre trevlig.

Efter middagen tog vi en promenad längs hamnpiren. Hela torget framför gamla sta'n var full av glada ungdomar och deras anhöriga. Det visade sig vara skolavslutningskväll, vilket man firade med att umgås och senare dansa på något ställe.

Vi avslutade aftonen med en runda innanför stadsmurarna och åt senare varsin glass. Vattenhandling i närbutiken och natti natti.

Torsdag 7 juni
Från Budva till Dubrovnik - pärlan vid Adriatiska havet som andas historia.

Efter frukost vid utemöblerna tog vi farväl av hotell Butua Residence och "kattskrämmaren" med sin skramlande nyckelknippa. Till och med receptionsdisken var bemannad, men att ta hissen med väskorna ner till gatuplanet grusades av att garageporten var låst. Det var bara att bära dem ner för trapporna. Christine gjorde en god insats och hjälpte ett äldre par med deras bagage.

Kvart i nio kom vi i väg norrut mot den Kroatiska gränsen via färjepassagen vid Tirvat. Det var strålande väder med 26°C i skuggan och ännu en gång bländades vi av naturscenerierna kring Kotorbukten.

Strax innan gränsen stannade bussen på en bensinmack, där vi hade möjlighet till toalettbesök eller inköp av något i butiken. Kl. 10:50 hamnade vi i fordonskön och alla pass samlades in för kontroll och det var bara att koppla på tålamodet, lösa korsord mm. tills alla poliser och byråkrater på båda sidor var nöjda och vi kunde köra vidare dryga timmen senare.

Naturen var för det mesta riktigt vacker, men att sitta i kö för gränskontroller var inte roligt. Nåväl, väl framme i Dubrovnik blev det stadsvandring med en kvinnlig lokalguide, men hon fick snart inte en syl i vädret eftersom Christine på ett ohövligt sätt tog över föreställningen och åsidosatte lokalguiden å det grövsta. Mitt i middagshettan vallades vi runt för att ta del av stadens historia genom en strid ordström från Christine. Till slut lät hon oss slippa gåsmarschen och vi kunde hungriga och törstiga ta oss till diverse matställen för lite återhämtning.

Jag och Maggie hamnade på 'Caffe bar-buffet Cele' på Placa, där vi åt varsin sallad och drack öl samt kaffe med cheesecake. Det kostade 324 kunar (sek 462:-), men vi betalade med kort för att slippa växla till oss kontanter.

Tiden för detta var dock lite väl tilltagen. De flesta ville till hotellet för dusch, poolbad och relax, men först 16:30 kom Radomir och hämtade oss. Det kunde ha varit en halvtimme tidigare.

Incheckningen på hotell Adria gick smidigt och vårt rum 105 på våning -1 var som det skulle på ett 4-stjärnigt hotell.

Vi skyndade oss att byta om till badkläder och åkte ner till våning -6 där poolen nåddes lägre ner genom några trappor. Den var inte stor och där var få solstolar, men en blev ledig för oss att dela på. Något dopp och simtag senare blev det soltorkning en stund innan vi tog en drink på vår balkong och njöt av den formidabla utsikten över Port Cruz och båtarna med den dalande solen i väster.

Vi hade bestämt träff med Britta och Bengt 19:30 i restaurangen på våning +1 och där bytte vi bord 2 ggr innan vi blev nöjda. Vi beställde buffén och drack rött vin 'Crno Ivka' till det. Det var gott och vi hade det trevligt vid bordet medan vi sammanfattade resan så långt. Därefter satt Maggie och jag en stund på vår balkong och tittade ut över den upplysta staden.

Fredag 8 juni
Dubrovnik. Utflykt till Peljesachalvön. Ostronodling med provsmakning. Staden Ston och besök till en vinkällare med rundvandring och vinprovning. Avslutningsmiddag i Cavtat.

Vi var uppe vid 7 och bedårades av den vackra utsikten när gardinerna drogs ifrån. Frukostbuffén därpå i flygande fläng. Förberedelser för ny utflykt på rummet och sedan upp till entrén och bussen. Jag tog trapporna, men Maggie fastnade i hisskön och klarade tiden precis.

Snart var vi emellertid på väg igen med Radomir bakom ratten. Färden gick först norrut och sedan åt väster ut på Peljesachalvön. Därute embarkerade vi en båt som tog oss ut till ostronodlingen. Där fick vi först ta emot information om odlarnas arbete innan det var dags för provsmakning. Vi fick tre ostron var och vitt vin att dricka därtill. Allt var mycket intressant, trevligt och gott... tyckte i varje fall jag, som aldrig tidigare ätit ostron! Maggie nöjde sig med bröd och vin.

Därefter blev det ett besök i staden Ston. Maggie och jag tog oss varsin macka, kaffe och öl på ett ställe, men stoppet kändes onödigt långt.

Sedan rullade vi vidare till en vinkällare där vi fick en liten rundvandring innan vinprovningen av ett rosévin, ett lite lättare rött vin och ett något mognare dito. De smakade bra, men var inte i toppklass. Vi fick ost att bita i emellan, men jag saknade bröd och vatten. Vi fick också prova deras olivolja, som var aningen pepprig enligt mig.

På återvägen till hotellet kom några regnstänk, vilket inte avhöll mig från ett nytt besök i poolen och sedan en liten siesta på rummet med korsordslösande och läsning.

Kvart i sex var det avresa till Cavtat för gemensam måltid. Christine samlade oss nedanför kyrkan och berättade om Kroatiens sydligaste stad. Då alla trodde att vi skulle promenera till restaurangen, tog hon oss med uppför en massa trappor till en avsats där hon började föreläsa om konstnären Vlaho Bukovac. Intresset för detta var på nollpunkten och det borde Christine avläst och dessutom förvarnat om trapporna. Det var flera i sällskapet som var missnöjda med denna programpunkt.

Så strosade vi längs strandpromenaden bort till Taverna Galija, där vi förplägnades med en 3-rättersmeny och vin. Vår bordsplacering blev väl inte optimal, men maten var god och Sylvia bidrog i högsta grad till trevnaden.

Vid återkomsten till hotell Adria slog vi oss ned på vår balkong och njöt av utsikten i den 25-gradiga kvällen. Vi summerade dagen och veckan. Resan hade sina toppar och dalar, men naturen, både i Montenegro och Kroatien, med sina berg, sjöar, vattendrag, stränder och hav vill vi allra mest minnas.

Lördag 9 juni
Avresa från Dubrovnik flygplats. Landning på Kastrup. Öresundståget till Ängelholm.

Äntligen lite sovmorgon! Frukostbuffén avnjöts i långsam takt tillsammans med Britta och Bengt vid bordet bredvid. Resans olika äventyr summerades till ackompanjemang av åskmuller och snart började det att regna. Temperaturen sjönk till behagliga 22°C.

Vi fyllde därefter i Scandorama-enkäten, packade väskorna klart och vid halvelvatiden åkte vi upp till receptionen och gjorde oss oskyldiga samt checkade ut. Sedan var det bara att vänta tills Radomir kom och hämtade oss med bussen halvett.

Denna eminente chaufför fick motta ett kuvert med insamlade medel, som han verkligen hade gjort sig förtjänt av. Verkligen en skicklig 'lirare'. Han tog oss säkert till flygplatsen och sedan gick både incheckningen och säkerhetskontrollen smidigt.

Efter en del förvirring tillsammans med paren Svensson och Dacke, kunde vi slå oss ner på 'Caffe bar Franck'. Där inmundigade vi macka/baguette med vin/öl i trevligt samspråk.

Det var boarding vid gate 24 kl. 15 och snart satt vi på platserna 6E och F. Ännu en gång kunde vi bre' ut oss eftersom D var tom. Vi landade på Kastrup flygplats kl. 17:43 och en timme senare satt vi på Öresundståget mot Göteborg. Snudd på rekord med passkontroll, bagageutlämning och biljettköp.

Tåget var överfullt, så vi satte oss helt fräckt i första klass. När konduktören långt om länge granskade vår duo-biljett, så visade han inte en min, trots att hans apparat pep, utan bockade bara av den och gick vidare. Tack och lov för pragmatiska tjänstemän!

Vi var hemma c:a 20:30 efter att ha promenerat från järnvägsstationen i den varma kvällen. Ännu en härlig resa var till ända.