Tu, che ti piace italiano  Du som gillar italienska

Claude Monet, 1840-1926, era un pittore francese che è considerato uno dei padri dell'impressionismo.

Impression Soleil Levant

L'impressionismo da Sole levante

Questo dipinto mi piace di più. È creato dopo Monet aveva ritornato in Francia dalla Britannia Grande nel 1872.

Il quadro descrive il sorge del sole sopra il porto di Le Havre e zona prigionieri in modo sublime l'atmosfera che può prevalere all'alba.

Monet è stato istruito a Parigi presso l'Ecole des Beaux-Arts, ma presto lui è stato ispirato da pittori a Charles Gleyres Studio. Lì incontrò tra cui Pierre-Auguste Renoir e sono venuti a condividere un nuovo approccio alla pittura.

Hanno dipinto gli effetti di luce all'aperto con il colore rotto e pennellate rapide.

Monet ha sviluppato questo stile d'arte. Lui era molto appassionato di pittura controllata natura: in particolare il suo giardino a Giverny, con il suo ninfee, stagno e il ponte.

Alla fine del XIX secolo, Monet avendo fatto serie di dipinti dello stesso motivo in diverse luce e tempo.

Lui è uno dei miei preferiti in assoluto della pittura.

A inizio la pagina


Il drago nero.

DE FYRA DRAKKUNGARNA (klicka för översättning)

För längesedan i Kina, var den enda vattenbassängen det Orientaliska havet, där de fyra drakkungarna bodde:
Svartdraken, Långdraken, Pärldraken och Guldraken.

Som allt annat på Jorden, var drakarna underställda Jadekjesaren, som bodde i sitt himmelska residens.

En dag när de fyra drakkungarna flög upp, märkte de att det inte regnat på länge och grödorna var vissna.

De oroliga drakarna projiceras mellan molnen enligt kejsarens direktiv.

Jadekejsaren höll på att lyssna på melodisk musik och visade sig (vara) irriterad.

Långdraken steg fram medan han sade: - Ers majestät, jag ber Er att sända regn över Jorden, för grödorna håller på att vissna.

Kejsaren låtsades att acceptera begäran: - Återvänd till Jorden, imorgon kommer jag att skicka regn.

Det gick nästan två veckor utan att en droppe regn föll. De fyra drakkungarna var bedrövade. Det var således upp till dem att finna en lösning.

- Det finns ju mycket vatten i havet där vi bor! utbrast Långdraken. - Vi kan ta upp och spraya det högt upp från himlen.

De andra tre drakarna var säkra på att kejsaren skulle bli arg, men de började att samla havsvatten i sina munnar och släppte det över landskapen. Människorna, lyckliga för regnet, började dansa av glädje.

Men havsguden rapporterade händelsen till Jadekejsaren. Kejsaren tillkallade rasande bergsguden och beordrade:
- De fyra drakarna är olydiga! Radera dem för evigt krossa dem under dina högsta berg.

Och på så vis begravde bergsguden de fyra drakarna under de fyra högsta bergen, ett för varje region i Kina.

Men de fyra Drakkungarna förvandlade sig till de fyra stora floderna i Kina: Heilung Kiang, Hwang Ho eller Gula floden, Yangtse Kiang, Xi Jiang, även känd som Pärlfloden.

I quattro re dragoni

Molto tempo fa, in Cina, l'unico bacino d'acqua era il Mare d'Oriente, dove vivevano i quattro re dragoni:
il Dragone Nero, il Dragone Lungo, il Dragone di Perla e il Dragone Giallo.

Come qualsiasi altra cosa sulla Terra, i draghi erano sottoposti all'Imperatore di Giada, che viveva nella sua residenza celeste.

Un giorno i quattro re dragoni, alzatisi in volo, notarono che la pioggia non cadeva da lungo tempo e i raccolti avvizzivano.

I dragoni, preoccupati, proiettarano fra le nuvole, diretti dall'Imperatore.

L'Imperatore di Giada stava ascoltando una melodiosa musica e si mostrò infastidito.

Il Dragone Lungo si fece avanti dicendo:
- Maestà, vi prego di mandare la pioggia sulla Terra, perché i raccolti stanno avvizzendo.

L'Imperatore finse di accogliere la richiesta:
- Tornate sulla Terra, domani manderò la pioggia.

Trascorsero però quasi due settimane senza che una goccia di pioggia cadesse. I quattro re dragoni si rattristarono. Toccava dunque a loro trovare una soluzione.

- Quanta acqua c'è nel mare dove viviamo!, osservò il Dragone Lungo. - Possiamo raccoglierla e spruzzarla dall'alto del cielo.

Gli altri tre dragoni erano certi che l'Imperatore si sarebbe adirato, ma cominciarono a raccogliere l'acqua del mare nelle loro bocche e a rovesciarla sulle campagne. Gli uomini, felici per la pioggia, si misero a ballare per la gioia.

Ma il dio del Mare riferì l'accaduto all'Imperatore di Giada. Infuriato, l'Imperatore convocò il dio delle montagne e ordinò:
- Questi quattro draghi hanno disubbidito! Cancellali per sempre schiacciandoli sotto i tuoi monti più alti.

E così il dio delle montagne seppelli i quattro draghi sotto quattro altissimi monti, uno per ciascuna regione della Cina.

Ma i quattro re dragoni si trasformarono nei quattro fiumi principali della Cina: l'Heilung Kiang, lo Hwang Ho o Fiume Giallo, lo Yangtse Kiang, lo Xi Jiang, detto anche Fiume di Perla.

Dugal A. Steer, Dragologia applicata, Fabbri Editore.

A inizio la pagina


Al deposito di Grevie.

BJÄRE RUNT (klicka för översättning)

Söndagen den 19 augusti anordnade FK Snapphanarna för 49:e gången motionsturer på cykel med namnet "Bjäre Runt". Man kan välja sträckorna 80, 45 eller 20 kilometer.
Jag hade föranmält mig till 45 km och hämtade ut min nummerlapp 2132 vid stadsbiblioteket kl. 07:45. Sedan var det bara att trampa igång.
Efter drygt 10 km var jag tvungen att stanna och "lätta på trycket" i Magnarp.
Därefter var det bara att sträva mot den ihärdiga nordvästliga vinden norrut.
Regnet hängde i luften då jag stannade vid Killebäckstorp och rastade med att dricka kaffe och äta mina mackor.
Drygt halva sträckan var avklarad då jag anlände till depån i Grevie, där klubben delade ut bananer, saft, vatten och bullar. Här träffade jag en gammal vän som spelade dragspel i bandet som underhöll cyklisterna. Det var mycket trevligt!
De avslutande 20 kilometrarna var händelselösa och efter 2 timmar och 19 minuter gick jag i mål och kunde få en plakett som bevis på mitt deltagande. I nummerlappslotteriet hade jag ingen tur, men korv med bröd och en kaffe smakade bra som avslutning på detta äventyr.

Il Giro di Bjäre Classico

Domenica 19 agosto l'orientamento del club "FK Snapphanarna" ha organizzato i tour momento esercitare per la 49° volta con il nome "Bjäre Runt". Si può scegliere le sezioni 80, 45 o 20 chilometri.

Avevo mi pre-registrati entro 45 km e ho preso il mio numero di pettorale 2132 alla biblioteca comunale alle 07:45. Poi è stato solo di camminare sopra.

Dopo circa 10 km ho dovuto smettere e "alleggerire la pressione" in Magnarp.

Allora era solo per tendere verso la persistente nord vento di maestrale.

La pioggia aleggiava nell'aria quando ho soggiornato al Killebäckstorp e ho riposato per bere un caffè e mangiare i miei panini.

Poco più della metà della distanza era ancora conclusa quando sono arrivato al deposito a Grevie, dove il club ha distribuito le banane, succhi di frutta, acqua e biscotti. Qui, ho incontrato un amica vecchia che suonava la fisarmonica nella banda che ha intrattenuto i piloti. È stato molto bello!

Gli ultimi 20 chilometri sono stati senza incidenti e dopo 2 ore e 19 minuti sono andato in porta ed è stato in grado di ottenere una targa come prova della mia partecipazione. Il numero della lotteria, non ho avuto fortuna, ma hot dog e caffè aveva un buon sapore, a conclusione di questa avventura.

A inizio la pagina


HERCULES (klicka för översättning)

Herkules var en vacker och muskelös yngling, som bar en jättestor kappa av lejonskinn.
Han var berömd för sin otroliga styrka och för hans mod och han hade utfört många hjältedåd.
För detta hade han väckt avund hos gudarna och var tvungen att tjäna som slav hos kung Euristeo.
Kungen hade lovat honom återfå friheten om han utförde tolv åligganden, tolv uppdrag som var absolut omöjliga för en vanlig dödlig.
Men Herkules var Jupiters son och kunde möta vilka motståndare som helst.
Efter att ha avslutat sitt tionde åliggande, var Herkules med stora steg på väg ned för att hämta kungens flock av vita oxar, när han fick syn på en fattig(eländig) by vid floden.
- Jag tror minsann att jag kommer att stanna här för natten, sa Herkules till sig själv. Han samlade snabbt djurbesättningen, sedan svepte han manteln om sig och lade sig.
Medan han låg där, dök det ur en grotta fram en stor mörk skugga.
- Ah, färskt kött, mumlade skuggan med ondsint röst, medan han tog sex oxar.
Den där mörka skuggan var en motbjudande varelse med namnet Caco, en korsning mellan en jätte och ett monster fullt av tentakler.
Han bodde i en hemlig grotta och terroriserade invånarna i byn, dragande djur och människor ini grottan för att sluka dem.
Några timmar senare reste sig Herkules upp, sträckte på sig...och frös till. Sex djur saknades. Han gick genast på jakt efter oxarna.
Cacos gömställe fanns på sidan av en kulle. Herkules såg ett stenblock som blockerade en stor grotta, han stödde sig mot berget och drog med hela kroppsstyrkan. Det hördes ett enormt buller...och toppen av kullen bröts loss.
- Vilken kväljande lukt! sa Herkules.
- Eh, hur vågar du göra så här? Vem är du? röt Caco förvånat.
- Jag heter Herkules, svarade vår hjälte, och jag är mannen som du har stulit oxar från i natt...Återlämna dem till mig genast!
- De utgjorde en delikat frukost. Och du kommer att bli min lunch...
Monstret vrålade, men Hercules slog honom i huvudet, sedan tog han en bunt tentakler med sin fria hand och kastade honom kilometervis iväg.
Helt plötsligt befann han sig framför en folkmassa. De var byns invånare som ropade:
- Stanna hos oss: bli vår kung!
- Jag kan inte...
svarade Herkules. - För utan Caco, kommer från och med nu er by att vara säker och kan utvecklas(blomstra). Vad heter den?
- Roma,
svarade byborna honom leende.
Hercules log på nytt, drev alla oxar på rätt spår och gav sig av. Vår hjälte kunde avsluta sina tolv åtaganden och Eurystheus återgav honom sin frihet.
Och Rom blev en magnifik stad och huvudstaden till ett kraftfullt imperium.

Ercole, il supereroe!

Ercole era un giovane bellissimo e muscoloso, che indossava un gigantesco mantello di pelle di leone.

Era famoso per la sua forza incredibile e per il suo coraggio e aveva compiuto molte gesta eroiche.

Per questo aveva suscitato l'invidia degli dei e si trovava costretto a servire come schiavo re Euristeo.

Il sovrano gli aveva promesso che avrebbe riottenuto la sua liberta se avesse compiuto dodici fatiche, dodici imprese assolutamente impossibile per un comune mortale.

Ma Ercole era figlio di Giove e poteva affrontare qualunque avversario.
Dopo aver compiuto la sua decima fatica, Ercole stava scendendo a grandi passi un sentiero, per riportare al re la sua mandria di buoi bianchi, quando intravide un misero villaggio, in riva al fiume.

- Penso proprio che mi fermerò qui per la notte, disse Ercole tra sé. Radunò veloce la mandria, poi si avvolse nel mantello e si coricò.

Mentre se ne stava disteso, da una caverna spuntò una grande ombra scura.

- Ah, carne fresca, mormorò l'ombra con voce malvagia, mentre afferrava sei buoi.

Quell'ombra scura era una ripugnante creatura di nome Caco, un incrocio tra un gigante en un mostro pieno di tentacoli.

Viveva in una grotta segreta e terrorizzava gli abitanti del villaggio, trascinando animali e persone nella caverna per divorarli.

Qualche ora dopo, Ercole si alzò in piedi, si stiracchiò...e raggelò. Mancavano sei animali. Si incamminò subito alla ricerca dei buoi.

Il nascondiglio di Caco si trovava sul fianco di un colle. Ercole vide un masso che bloccava una grande caverna, fece forza sulla roccia e, con tutta la forza che aveva in corpo, tirò. Si sentì un tremendo rumore... e la cima del colle si staccò.

- Che odore nauseante! disse Ercole.
- Ehi, come osi far questo? Chi sei? ruggì Caco, sorpreso.
- Mi chiamo Ercole, rispose il nostro eroe, e sono l'uomo a cui hai rubato i buoi stanotte...Restituiscimeli subito!
- Saranno una colazione deliziosa. E tu sarai il mio pranzo...

Il mostro ruggì, ma Ercole lo colpì sulla testa, poi afferrò un fascio di tentacoli con la mano libera e lo lanciò a chilometri di distanza.

Tutt'a un tratto si trovò davanti una folla di persone. Erano gli abitanti del villaggio che urlavano:
- Resta con noi: sarai il nostro re!
- Non posso...
rispose Ercole. - Però senza Caco, d'ora in poi il vostro villaggio sarà sicuro e potrà prosperare. Come si chiama?
- Roma,
risposero i paesani sorridendogli.

Ercole ricambiò il sorriso, sospinse tutti i buoi sul sentiero e riprese il cammino. Il nostro eroe portò a termine le sue dodici fatiche ed Euristeo gli restituì la libertà.

E Roma diventò una città magnifica e la capitale di un potente impero.

Tony Bradman, Spade, maghi, supereroi, Einaudi Ragazzi

A inizio la pagina


Caravaggio, Medusa, 1598, Galleria degli Uffizi (Firenze).
Questo dipinto è un capolavoro del pittore Michelangelo Merisi, più noto come il Caravaggio, 1571-1610. Ha forma circolare perché fu realizzato per uno scudo da usare durante le parate militari. Caravaggio amava dipingere luci intense in forte contrasto con ombre cupe. Usando questa tecnica realizzò opere di forte impatto emotivo. Osserva con attenzione.

PERSEO och MEDEA (klicka för översättning)

Kung Polidetti hatade Perseo, en vacker, stark och modig yngling och han väntade på tillfället att bli av med honom.
En dag, medan alla bar fram gåvor till kungen, frågade Perseo honom: - Vilken gåva vill du ha från mig, oh herre?
- Jag vill ha Medusas huvud! - svarade Polidette.
Medusa var ett fruktansvärt monster som bodde i en grotta i nattens landskap. Hon hade giftiga ormar istället för hår och den som såg henne i ögonen förvandlades till sten.
Men Perseo sade: - Gott, jag ska söka upp Medusa och bringa dig hennes huvud! Dagen därpå, medan Perseo förberedde att ge sig av, uppenbarade sig guden Merkurius, gudarnas budbärare: - Fatta mod Perseo: gudinnan Minerva och jag kommer att hjälpa dig. Tag denna hjälm: den kommer att ge dig osynlighet. Ta på dig dessa skor: du kommer att kunna flyga som jag. Ta denna sköld, som är blank som en spegel: Medusa återspeglas i denna och du blir inte förstenad. Här har du ett svärd som (skickar dig) ger dig Medusa.
Därpå flög de två ända till nattens landskap och landade vid monstrets grotta. Medusa och hennes två systrar snarkade, men giftormarna var nyvakna. Perseo fattade mod och gick in i grottan baklänges till att börja med och ser Medusa återspelas i den glänsande skölden. Med ett enda hugg skar han av huvudet, plockade upp det och lade det i en ryggsäck. De andra två systrarna vaknade och försökte att gripa Perseo. Men denne tog på sig hjälmen och skorna och, osynlig, flög han iväg.
Efter att Perseo berättat för Polidette vad han hade gjort, utbrast denne med ilska: - Du skämtar, Perseo! Du kan inte ha dödat Medusa! Du är en lögnare! Försvinn!
- Om du inte tror på mig, se här! - svarade ynglingen då, och drog upp Medusas huvud ur ryggsäcken, som hade ögonen lite halvslutna. Polidetto tittade på det...och förvandlades till en stenstaty!

Perseo e Medusa

Il re Polidetti odiava Perseo, un bel giovane forte e coraggioso, e aspettava l'occasione per sbarazzarsene.

Un giorno, mentre tutti recavano doni al re, Perseo gli chiese: - Che dono vuoi da me, o re?
- Voglio la testa di Medusa! - rispose Polidette.

Medusa era un terribile mostro che abitava un antro nelle Terre della Notte. Aveva serpi velenose al posto dei capelli e chi la guardava negli occhi diventava di pietra.

Ma Perseo disse: - Ebbene, cercherò Medusa e ti porterò la sua testa! Il giorno dopo, mentre Perseo si preparava a partire, gli apparve il dio Mercurio, il messaggero degli dei: - Fatti coraggio Perseo: la dea Minerva e io ti aiuteremo. Prendi questo elmo: ti renderà invisibile. Metti questi calzari: potrai volare come me. Prendi questo scudo, che brilla come uno specchio: guarda Medusa riflessa qui dentro, e non resterai pietrificato. Eccoti una spada che t'invia Minerva.

Così i due volarono fino alle Terre delle Notte e scesero dove s'apriva l'antro del mostro. Medusa e le sue sorelle sonnecchiavano, ma le serpi velenose erano ben deste. Perseo si fece coraggio ed entrò nell'antro comminando all'indietro e guardando Medusa riflessa nello scudo lucente. Con un sol colpo le mozzo la testa, la raccolse e la mise in un bisaccia. Le altre due sorelle si destarono e cercarono d'agguantare Perseo. Ma questi indossò elmo e calzari e, invisibile, volò via.

Polidette, dopo che Perseo gli ebbe riferito i fatti, gridò pieno di rabbia: - Tu menti, Perseo! Non puoi avere ucciso Medusa! Sei un bugiardo! Vattene!

- Se non mi credi, guarda! - replicò allora il giovane, e trasse dalla bisaccia la testa di Medusa, che aveva gli occhi un po' socchiusi. Polidetto la guardò...e divenne una statua di pietra!

A inizio la pagina


https://sv-hs-cdn.clioonline.se

ÅSNANS OKUNNIGHET (klicka för översättning)

När den globala översvämningen fanns, byggde den gamle Noa en jättestor båt och lät alla djuren embarkera den.
Upp på båten, som hette Noas ark, gick även en åsna med två raka upprättstående öron som var en skönhet.
Djuren på Noas ark var uttråkade: katten gäspade, hunden gäspade, flodhästen gäspade...För att inte göra dem för uttråkade, beslutade Noa att hålla lite skola och han hade dem alla framför sig, medan han berättade lite om historia, lite om geografi: kort sagt om saker som man lär sig i skolan.
För att se om djuren var uppmärksamma, sa Noa då och då: - Finns det någon som vill upprepa vad jag har sagt?
Alla djuren som var slumrande, idisslande, kliande loppbetten, höll sina öron lågt för att inte synas; utom den lilla åsnan, som höll dem rakt upp som alltid.
Då sade Noa: - Bravo lilla åsna! Kom igen, upprepa lektionen!
Och den stackars lilla åsnan som inte varit mindre uppmärksam än de andra, men ännu mer, visste inte vad han skulle säga.
Efter en stund sade Noa: - Men så okunnig/dum du är åsna!
Även åsnan sade reflekterande på skämt: - Men så dum du är åsna!
Så, när djuren gick ner från arken för att återbefolka jorden, följde denna mening honom: det är därför man även idag orättvist säger: Dum/okunnig som en åsna.

L'ignoranza dell'Asino

Quando ci fu il Diluvio Universale, il vecchio Noè costruì una barca grandissima e ci fece salire tutti gli animali.

Su quella barca, che si chiamava l'Arca di Noè, sali anche un asinello con due orecchie dritte dritte che erano una bellezza.

Gli animali sull'arca di Noè si annoiavano:il gatto sbadigliava, il cane sbadigliava, l'ippopotamo sbadigliava...Per non farli annoiare troppo, Noè decise di fare un po' di scuola, e li fece mettere tutti davanti a lui, mentre raccontava un po' di storia, un po' di geografia: insomma le cose che si insegnano a scuola.

Ogni tanto, per vedere se gli animali erano attenti, Noè diceva: - C'è qualcuno che vuole ripetere quello che ho detto?

Tutti gli animali che stavano sonnecchiando, ruminando, grattandosi il solletico delle pulci, tenevano le orecchie basse per non farsi vedere; tranne l'asinello, che le teneva come sempre tutte dritte.

Allora Noè diceva: - Bravo asinello! Su, ripeti la lezione!

E il povero asinello che non era stato meno attento degli altri, ma nemmeno di più, non sapeva cosa dire.

Dopo un po' Noè cominciò a dire: - Ma come sei ignorante, asino!
Anche l'asinello, specchiandosi sull'acqua, diceva per scherzo: - Ma come sei ignorante, asino!

Così, quando gli animali scesero dall'arca per ripopolare il mondo, quella frase gli rimase attaccata: ecco perché ancora oggi, ingiustamente, si dice: Ignorante come un asino.

A inizio la pagina


http://www.letturegiovani.it

SNÖDAMEN (klicka för översättning)

En söt, mycket snäll, liten flicka bodde med sin styvmor och halvsyster. En dag, medan hon var i trädgården, föll spinnhjulet i brunnen. Hon böjde sig ner för att återta det, men hon föll också i brunnen och hon befann sig i en stor trädgård.
Förvånad såg hon ett litet hus och begav sig genast i riktning mot det. Hon passerade ett bageri där de höll på att baka småbröd.
- Ta ut oss, här är för varmt! - ropade småbröden. Flickan gjorde som de begärde.
En apel längre fram, belastad med stora tunga frukter, tilltalade henne:
- Skulle du vilja skaka mina grenar lite så att de mogna äpplena faller ner?
Den lilla flickan skakade tjänstvilligt äppelträdet så mycket hon kunde.
Sedan bankade hon på husets dörr. Snödamen kom och öppnade och bad henne om hjälp att ta hand om en sak. När hela huset var städat och i ordning, fick hon henne att skaka några täcken och genast blev hela landskapet täckt av snö. Den nöjda snödamen visade henne vägen för att återvända hem.
Då flickan lämnade huset märkte hon hur fickorna på hennes förkläde fylldes med guldmynt.
Åter hemma, berättade flickan om sitt äventyr; halvsystern ville också fylla sina fickor med mynt, men utan att göra minsta ansträngning. Så hon steg ner i brunnen, kom fram till trädgården, men hon vägrade att hjälpa småbröden, äppelträdet och också Snödamen med hennes göromål.
- Återvänd till var du kom ifrån! - sa denna då.
Och när den elaka flickan gick ut genom dörren, fick hon en tunna tjära i huvudet.

La Signora delle Nevi

Una graziosa bambina molto gentile viveva con la matrigna e la sorellastra. Un giorno, mentre era in giardino, le cadde l'arcolaio nel pozzo.

La bambina si chinò per riprenderlo ma cadde anche lei nel pozzo e si trovò in un grande giardino. Stupita, vide una casetta e si diresse subito in quella direzione. Passò davanti a un forno nel quale stavano cuocendo alcuni panini.

- Tiraci fuori, qui fa troppo caldo! - le gridarono i panini. Le bambina fece quello che chiedevano.

Più avanti, un melo stracarico di frutti grandi e pesanti le disse:
- Vorresti scuotere un po' i miei rami per fare cadere le mele mature?

La bambina, servizievole, scosse il melo meglio che potè. Poi, bussò alla porta della casa. La signora delle Nevi andò ad aprire e le chiese di aiutarla a sbrigare qualche faccenda. Quando tutta la casa fu pulita e in ordine, le fece scrollare alcune trapunte e subito tutto il paesaggio fu ricoperto di neve. La signora delle Nevi, soddisfatta, le indicò la strada per ritornare a casa.

Uscendo dalla casa, la bambina si accorse che le tasche del suo grembiulino si riempivano di monete d'oro.

Ritornata a casa, la bambina raccontò la sua avventura; la sorellastra volle anche lei riempirsi le tasche di monete, ma senza fare la minima fatica. Scese allora nel pozzo, arrivò nel giardino, ma si rifiutò di aiutare i panini, il melo e anche la Signora delle Nevi nelle sue faccende.

- Tornatene da dove sei venuta! - le disse allora questa.
E quando la bambina cattiva uscì dalla porta, le arrivò in testa un barile di catrame.

A inizio la pagina


http://roxiart.com

SPIGADORO (klicka för översättning)

Det var en gång ett vackert flickebarn med blont, lysande hår. Hennes hårplym var underbar och hade givit henne smeknamnet Spigadoro (Det gyllene axet), men flickan var egoistisk och nyckfull.
En dag stannade en kvinna framför Spigadoros hus. På huvudet bar hon en tjock sjal och i handen hade hon en käpp/ett spö.
- Kära Spigadoro - sa kvinnan - jag kommer att ge dig detta trollspö med vilket du skulle kunna uppfylla alla dina önskningar. Varje gång du använder spöet kommer du emellertid att tappa ett hårstrå.
Spigadoro grep spöet med entusiasm. Kvinnan försvann och flickan började att omvandla allt hon fann ikring sig.
Hennes kläder blev gyllene, hennes åsna förvandlades till en hetsig springare, hennes ruckel blev en ståtlig herrgård... men Spigadoro blev på kort tid skallig.
Nu önskade flickan mer än något annat i världen att få tillbaka sitt vackra hår. Till slut kom trollkvinnan tillbaka och förklarade att för varje god sak hon gjorde, skulle det återkomma ett hårstrå.
Den glada flickan började genast att visa sig snäll och omtänksam mot alla och delade ut alla rikedomarna som hon hade samlat på sig. När hon tittade i spegeln, såg hon att hennes nya underbara hår inramade ansiktet, genom godhet ännu ljusare framställt.

Spigadoro

C'era una volta una bella fanciulla con i capelli biondi e lucidi. La sua chioma meravigliosa l'aveva fatta soprannominare Spigadoro, ma la ragazza era egoista e capricciosa.

Un giorno una signora si fermò davanti alla casa di Spigadoro. Portava sul capo un fitto velo e in mano aveva una bacchettina.

- Cara Spigadoro - disse la signora - io ti regalerò questa bacchetta magica con la quale tu portrai esaudire tutti i tuoi desideri. Tutte le volte che tu adopererai la bacchetta, però, ti cadrà un capello.

Spigadoro afferrò con entusiasmo la bacchetta. La signora sparì e la fanciulla iniziò a trasformare tutto quello che si trovava accanto a lei.

Le sue vesti divennero d'oro, il suo asino si trasformò in un focoso destriero, la sua casupola divenne un palazzo maestoso... ma Spigadoro in breve tempo divenne calva.

La fanciulla, ora, desiderava più di ogni cosa al mondo avere come prima i suoi bei capelli. Alla fine, la maga ricomparve e dichiarò che, per ogni buona azione fatta, le sarebbe rispuntato un capello.

La fanciulla, felice, cominciò subito a mostrarsi gentile e affettuosa con tutti e distribuì tutte le ricchezze che aveva accumulato. Quando si guardò nello specchio, vide che di nuovo i suoi meravigliosi capelli incorniciavano il viso, reso ancor più lucente dalla bontà.

A inizio la pagina


https://i.ytimg.com

GRODPRINSEN (klicka för översättning)

Det var en gång en kung som hade många vackra döttrar. Den minsta av dem alla var den sötaste. En dag då hon stannade vid kanten av en källa, slant guldbollen som hon lekte med ur handen och föll i vattnet. Prinsessa sträckte ut handen för att fiska upp den, men hon fann att vattnet var djupt och guldbollen var borta. Hon började gråta som när hon var ett litet flickebarn. Men medan hon grät, dök en groda upp och frågade henne:
- Varför gråter du?
- Jag förlorade min guldboll...-svarade hon.
- Och om jag fiskar upp den igen, vad ger du mig då?
- Jag ger dig allt som du vill ha.
- Jag vill bara äta vid bordet med dig och sova där du sover.
- Men självklart! - utbrast flickan.
Varpå paddan dök ner i vattendjupet. Han återkom omedelbart med bollen och gav den till prinsessan. Denna sprang till slottet utan att ens ha tackat.
Precis vid middagstid hörs en knackning på dörren. Den unga prinsessan såg med fasa paddan som bugade sig och vänligt bad henne att hålla löftet.
- Jag har inte sagt dig någonting, gå din väg...-sa den unga flickan, medan hon hastigt stängde dörren.
Men kungen, som kände till historian, beordrade dottern att bjuda in paddan.
- Sagt är sagt. Öppna alltså och gör som du har lovat.
Paddan kom in och gick och satte sig på prinsessans plats, sedan började han att äta från hennes tallrik.
- Jag är trött - sa då flickan, som knappt kunde dölja sin avsky. - Jag vill gå och lägga mig.
- Jag går också - sa paddan. - Det har du lovat mig.
- Ta honom med dig - sa kungen.
Flickan tog med honom tillsitt rum och satte honom i ett mörkt hörn.
- Å nej - protesterade paddan, - du har lovat att sätta mig på ditt täcke.
Prinsessan tog paddan och släppte motvilligt ner den på täcket. Och då hände något underbart. Paddan var plötsligt borta och kvar satt häpnadsväckande en ung prins med himmelsblå ögon, skimrande av guldstänk, vid fotändan av flickans säng.
- Men...
- Jag var en prins som förvandlades till en padda av en häxa. Och jag skulle förblivit padda om inte en prinsessa bjöd in mig till sitt hem. Du gjorde det, dock på ett lite oartigt sätt.
- Jag är ledsen, jag är mycket ledsen... - sa prinsessan.
Men prinsen bad henne att göra honom ännu lyckligare genom att gifta sig med honom.
- På så vis - sa han leende, - kommer du att se att också en usel padda har ett hjärta av guld...

Il principe Ranocchio

C'era una volta un re che aveva molte figlie graziose. La più piccola di tutte era la più carina. Un giorno in cui si era fermata sul bordo di una sorgente, la pallina d'oro con cui giocava le sfuggì di mano e cadde nell'acqua.

La principessa allungò la mano per ripescarla, ma si accorse che l'acqua era profonda e la pallina d'oro era sparita. Si mise a piangere come quando era bambina. Ma mentre piangeva, spuntò un ranocchio e le chiese:
- Perché piangi?
- Ho perso la mia pallina d'oro...-rispose.
- E se la ripesco, che cosa mi dai?
- Ti do tutto quello che vuoi.
- Voglio solo mangiare a tavola con te e dormire dove dormi tu.
- Ma certo! - esclamò la fanciulla.

Allora il rospo si tuffò nel profondo dell'acqua. Subito dopo ricomparve con la palla e la diede alla principessa. Questa, senza neppure ringraziare, corse al palazzo.

Sul più bello della cena si senti bussare alla porta. La giovane principessa vide con orrore il rospo che si inchinò e gentilmente le chiese di mantenere la promessa.

- Non ti ho detto niente, va' via...- disse la giovinetta, richiudendo in fretta la porta. Ma il re, saputa la storia, ordinò alla figlia di fare entrare il rospo.

- La parola data è parola data. Apri dunque e fai quanto hai promesso.
Il rospo entrò e andò a sedersi sulla sedia della principessa, poi si mise a mangiare dal suo piatto.

- Sono stanca - disse allora la fanciulla nascondendo a malapena il suo disgusto. - Voglio andare a dormire.
- Vengo anch'io - disse il rospo. - Me lo hai promesso.
- Portalo con te - disse il re.

La ragazzina lo portò nella sua stanza e lo mise in un angolo buio.
- Eh no -protestò il rospo, - hai promesso di mettermi sul tuo piumino.

La pricipessa prese il rospo e lo appoggiò malvolentieri sul piumino. E allora accadde un fatto meraviglioso. Il rospo d'un tratto non c'era più e un giovane principe, dagli occhi azzurri con spruzzatine d'oro, era seduto ai piedi del letto della fanciulla, rimasta a bocca aperta.

- Ma...
- Ero un principe trasformato in un rospo da una strega. E sarei rimasto rospo se una principessa non mi avesse accolto nella sua casa. Tu l'hai fatto, anche se con maniere poco garbate.
- Mi dispiace, mi dispiace tanto... - diceva la pricipessa.
Ma il principe le chiese di renderlo ancora più felice sposandolo.
- Così - le disse ridendo, - vedrai che anche un povero rospo ha un cuore d'oro...

A inizio la pagina


http://2.bp.blogspot.com

MAMMUTEN (klicka för översättning)

Den ulliga mammuten var tre eller fyra meter hög. Dess kropp var täckt av en rödaktig tjock päls som höll djuret varmt.
Under pälsen hade den ett tjockt isolerande fettskikt och den hade långa spiralkrökta betar, som kunde vara användbara för att sopa snö från de låga plantor, vilka den livnärde sig på.
Den levde på de nordiska ländernas stäpper tillsammans med älgen, bisonoxen, renen, vargen och med den ulliga noshörningen och den dog ut mot slutet av istiden.
Samtidigt med mammuten levde Neandertalsmänniskan, som livnärde sig på vegetabilier och på mammutkött; de bodde i grottor eller kojor och tillverkade stenverktyg.
Vi känner till mammuten eftersom den återgavs av de Paleolitiska människorna på grottväggarna och den har hållits välbevarad åt oss (såväl päls som mjukdelar!) i Sibiriens och Alaskas isar.

Il Mammut

Il mammut lanoso era alto tre o quattro metri. Il suo corpo era rivestito da una folta pelliccia rossastra che manteneva al caldo l'animale.

Sotto la pelle aveva uno spesso strato di grasso isolante e aveva lunghissime zanne ricurve a spirale che potevano essere usate per spazzare la neve dalle basse piante di cui si cibava.

Viveva nelle steppe dei paesi nordici assieme all'alce, al bisonte, alla renna, al lupo e al rinoceronte lanoso e si è estinto verso la fine dell'era glaciale.

Contemporaneamente al mammut viveva l'uomo di Neandertal che si nutriva di vegetali e di carne di mammut; abitava in grotte o capanne e costruiva strumenti di pietra.

Noi conosciamo il mammut perché fu rappresentato dagli uomini del Paleolitico sulle pareti delle grotte ed è giunto fino a noi ben conservato (compresa la pelliccia e le parti molli!) nei ghiacci della Siberia e dell'Alaska.

A inizio la pagina


http://www.parcodellapreistoria.it

GROTTBJÖRNEN (klicka för översättning)

Grottbjörnen levde i Europa, och även i Italien till för cirka 10 000 år sedan, utdöd efter senaste istiden.
Det var ett mycket vanligt djur, större och mer robust än nutidens brunbjörn.
Den uppnådde dimensioner som överträffade det mesta, även den berömda grizzlybjörnen.
Den hade enorma ben, som tillät den att röra sig smidigt i brant terräng och den var växtätare.
Dess livsmiljö var skogen, men under de kalla vintrarna i grottor och naturliga skyddade lägen: att vara vegetarian under den kalla perioden då vegetation saknades, var den inte i stånd att skaffa sig näring.
Fornlämningarna efter denna art är oftast påträffade i grottorna.
Insamlingen av miljontals björnben har gjorts av paleontologerna och deras forskning innebär att vi idag kan rekonstruera deras utseende och sätt att leva.
Grottbjörnen delade sin europeiska livsmiljö med Neandertalsmänniskan.
Neandertalsmänniskorna och grottbjörnarna bekämpade kanske varandra eller levde kanske i fredlig samexistens, säkert är att båda dog ut när uppvärmningen av vår zon förändrade livsbetingelserna.
Neandertalsmänniskan ersattes av den moderna människan, grottbjörnen ersattes av brunbjörnen.

L'orso delle Caverne

L'orso delle caverne visse in Europa e anche in Italia fino a 10 000 anni fa circa, estinguendosi dopo l'ultima glaciazione.

Era un animale molto diffuso, più grande e robusto dell'orso bruno attuale.

Raggiungeva dimensioni che superavano di parecchio anche quelle del famoso orso grizzly.

Aveva zampe enormi che gli permettevano di muoversi agilmente sui terreni scoscesi ed era erbivoro.

Il suo habitat era la foresta, ma trascorreva i freddi inverni in grotte e ripari naturali: essendo vegetariano, nel periodo freddo privo di vegetazione, non era in grado di procurarsi il sostentamento.

I suoi resti fossili sono infatti frequentissimi nelle caverne.

Accumuli di ossa di milioni di orsi sono stati recuperati dai paleontologi e il loro studio consente oggi di ricostruire le sembianze e il loro modo di vita.

L'orso delle caverne condivise l'habitat europeo con l'uomo di Neandertal.

Gli uomini di Neandertal e gli orsi delle caverne forse si combatterono o forse anche convissero pacificamente, certo è che entrambi si estinsero quando il riscaldamento mutò l'habitat delle nostre zone.

All'uomo di Neandertal si sostituì l'uomo moderno, all'orso delle caverne si sostituì l'orso bruno.

A inizio la pagina


http://www.10fakta.se

EN STJÄRNAS LIV (klicka för översättning)

Inte ens stjärnorna är eviga. Liksom universum och människorna, har de också en historia. En stjärnas födelse är fortfarande ett stort mysterium. Vi kan säga att detta sker i en kokong av gas och stoft. En vacker dag börjar denna kokong att rotera sig själv, och lite i taget antar den formen av en skiva. Dess centrum expanderar och uppvärms alltmer. Sedan lyser mitten upp: en stjärna är född!
Men hur länge kan en stjärna leva?
Allt beror på dess massa, det vill säga mängden material som den innehåller. Stjärner med stor massa förbränner mer väte och lever bara några miljoner år.
Stjärnor med mindre massa - sparsammare med vätekonsumtionen - lever längre, upp till 30 miljarder år. Solen, som är en stjärna med mellanstor massa, har en prognos om beräknad livslängd på c:a 10 miljarder år. Eftersom den redan existerat i 5 av dem, befinner den sig mitt i sin levnadscykel.
Vad kommer att hända med vår Sol under 5 miljarder år?
När vätet i centrum tar slut, kommer vätet på ytan att börja förbrännas. Vid denna tidpunkt kommer höljet att expandera och Solen kommer att sluka planeterna Mercurius och Venus. På Jorden blir det en fruktansvärd hetta.
Efter upprepat hickande kommer Solen att skicka ut sitt hölje i rymden som en bortblåst rökring och Solens kärna blir först glödande, för att sedan långsamt falna.
Stjärnorna med stor massa har ett mer storslaget slut: de exploderar i ett riktigt fyrverkeri!

La vita di una Stella

Neanche le stelle sono eterne. Come l'Universo, e come gli uomini, anch'esse hanno una storia. La nascita di una stella è ancora un evento molto misterioso. Dobbiamo dire che essa avviene in una specie di bozzolo di gas e di polveri. Questo bozzolo, un bel giorno, si mette a girare su se stesso, e, a poco a poco, assume la forma di un disco. Il suo centro si ingrandisce e si riscalda sempre di più. Allora il centro si illumina: è nata una stella!

Ma quanto tempo può vivere una stella?
Tutto dipende dalla sua massa, cioè dalla quantità di materia che essa contiene. Le stelle di grande massa bruciano più idrogeno e vivono solo alcuni milioni di anni.
Le stelle di massa più piccola - molto econome nel consume dell'idrogeno - vivono a lungo, fino 30 miliardi di anni.
Il Sole, che è una stella di massa media, ha una previsione di vita calcolata in circa 10 miliardi di anni. E poiché ne ha già vissuti cinque, si trova a metà della sua vita.

Che cosa accadrà al nostro Sole fra 5 miliardi di anni?
Terminato l'idrogeno nel centro, incomincerà a bruciare l'idrogeno in superficie. In quel momento l'involucro si dilaterà e il Sole inghiottirà i pianeti Mercurio e Venere. Sulla Terra farà un caldo infernale!
Dopo parecchi singhiozzi ilSole lancerà il suo involucro nello spazio come si soffia via un cerchio di fumo e il nucleo del Sole prima diventerà incandescente, poi si spegnerà piano piano.
Le stelle di grande massa hanno una fine molto più grandiosa: esplodono in un vero e proprio fuoco d'artificio!

A inizio la pagina


https://fiorerosso05.files.wordpress.com

LEGENDEN OM MANDELTRÄDET (klicka för översättning)

Vintern hade varit mycket kall: snö, is och blåst, i månader, hade härskat på jorden.
Februari hade passerats, men ingen blomma vågade visa sig, inget löv hade styrkan att slå ut.
- Om det kommer en isvind är det slut med oss - sade de gömda prästkragarna i underjordens värme.
- Här har jag det bra - sade (pärlan) knoppen och huttrade på grenen.
- I år kommer vi att fortsätta att sova - upprepade violerna.
Men ett alldeles svart litet träd, som reste sig rakt upp på en kulle, sade:
- Jag kommer att prova jag och om mina blommor bränns av frosten, kommer jag tålmodigt att låta några andra slå ut.
Och en morgon slog mycket blygt den första blomman ut.
Det var inte så kallt! Genast slog ytterligare en blomma ut, sedan ännu en.
Snart nog var växten ett bländverk av vita kronblad.
Morgonrodnaden, som uppmärksammade detta, blev berörd när hon såg det modiga lilla trädet och belönade det med sina färger.
De vita kronbladen färgades i en delikat rosa nyans.
Från den dagen, i alla år framöver, så snart vintern är över, täcker sig mandelträdet med vitrosa kronblad och meddelar människorna att våren är nära.

La leggenda del Mandorlo

L'inverno era stato freddissimo: neve, gelo e vento per mesi e mesi avevano fatto da padroni sulla terra.

Era passato febbraio, ma nessun fiore osava mostrarsi, nessuna foglia aveva la forza di schiudersi.

- Se viene il vento gelido per noi è finita - dicevano le pratoline nascoste sotto terra al calduccio.

- Qui sto bene - diceva la gemma e rabbrividiva sul ramo.

- Quest'anno continueremo a dormire - ripetevano le viole.

Ma un alberello tutto nero che si alzava dritto su un colle disse:
- Proverò io e se i miei fiori saranno bruciati dal gelo, pazienza, ne metterò degli altri.

E un mattino mise fuori, timido timido, il primo fiore.

Non faceva poi così freddo! Subito ne mise un altro, poi un altro ancora.

Ben presto la pianta fu tutta uno splendore di petali bianchi.

L'aurora che si affacciava allora guardò commossa l'alberello coraggioso e per premiarlo gli diede i suoi colori.

I petali bianchi si tinsero di un rosa delicato.

Da quel giorno, tutti gli anni, appena l'inverna finisce il manderlo si copre di petali bianco rosati e annuncia agli uomini che la primavera è vicina.

A inizio la pagina


Il Lago Carezza, nel Trentino

Immagini di zaniviaggi.it

Al tempo dei tempi, nel lago di Carezza viveva una bellissima fata delle acque.
I tidernas begynnelse, levde i Carezza sjön en mycket vacker vattenfé.

La fata talvolta si sedeva sulla riva a cantare, ma, appena spuntava qualcuno, scompariva nelle onde.
Ibland satte sig fén i sjökanten för att sjunga, men bara hon skymptade någon, så försvann hon i vågorna.

Uno stregone che viveva sul vicino monte Latemar se ne innamorò e decise di rapirla per farne la sua sposa.
En häxdoktor som bodde på det närliggande berget Latemar förälskade sig i henne och beslöt att röva henne till hustru.

Ricorse allora alle sue arti magiche e a mille stratagemmi per avvicinarla, ma invano.
Han tillgrep därefter sina magiska konster och tusentals knep för att närma sig henne, men förgäves.

Allora, disperato, consultò una strega.
Desperat konsulterade han sedan en häxa.

- Fabbrica un arcobaleno sul lago - gli disse quella, - e vedrai che la fata incuriosita uscirà dalle acque perché non lo ha mai visto.
- Fabricera en regnbåge över sjön, det sa hon honom, - och du ska se att den nyfikna fén kommer upp ur vattnet för hon har aldrig sett den (nå't liknande).

- Tu, travestito da mercante, offrirle ricchi gioielli e vedrai che riuscirai ad acchiapparla.
- Du, förvandlad till handelsman, erbjuder henne rikligt med juveler och du ska se att du lyckas fånga henne.

Il giorno dopo un magnifico arcobaleno, smagliante di sette colori, univa la montagna al lago scintillante.
Dagen därpå förenade en magnifik regnbåge med sju bländande färger berget och den gnistrande sjön.

Subito la fata uscì per ammirarlo.
Fén kom genast upp för att beundra den.

Allora lo stregone, dimenticando di travestirsi, corse verso la fata per afferrarla, ma svelta lei s'immerse nella profondità del lago.
Sedan vände sig häxdoktorn, som glömt att förvandla sig, mot fén för att ta henne, men hon sänkte sig snabbt ner i sjöns djup.

Furente il mago afferrò l'arcobaleno e lo frantumò.
Rasande grep magikern tag i regnbågen och krossade den.

I pezzi caddero nel lago e lasciarono alle acque dei colori meravigliosi.
Bitarna föll i sjön och gav vattnet dess underbara färger.

A inizio la pagina


Tempo libero

Il passatempo più preferito della mi' amica è lavorare a maglia.

- Lo trovo molto rilassante, quasi una meditazione, e creativo allo stesso tempo, lei dice.

Ora sta facendo un berretto di lana per uno dei suoi nipoti. Questo è grigio ed ha un modello di blu.

Le piace lavorare a maglia anche i guanti e talvolta un maglione.

Tuttavia, non ho mai nulla a maglia! Mi piace invece leggo un buon libro.

A inizio la pagina


Arti e Mestieri

Questa volta che noi eravamo a Puerto de la Cruz, siamo rimasti affascinati soprattutto dai due fénomeni.

Il murale "La Forza"

In primo luogo, abbiamo scoperto un certo numero di grandi murales nel quartiere di "La Ranilla", che era il villaggio di pescatori originale, prima che il turismo ha iniziato.

Scopri di più cliccando sull'immagine qui sopra.

Guarda tutte le foto e legga di più...QUI

Esposizione degli ambienti di Betlemme e la nascita di Gesù.

Alla "Plaza Concejil" sulla via "Iriarte" abbiamo trovato un esposizione nella "Casa Ventoso".

È stato l'ingresso gratuito, ma ho messo 2 € in un piccolo cesto della signora che ci ha accolto.

Ci sono varie famiglie della città che anno dopo anno mostrano i loro modelli sapientemente progettato.

Scopri di più cliccando sull'immagine qui sopra.

Guarda tutte le foto e legga di più...QUI

A inizio la pagina


BEL-AIR Hotel, >75 m, Puerto de la Cruz, Tenerife

L'albergo Palazzo di sanità

Lunedì 18 dicembre sono stato nella biblioteca di città per partecipare alla presentazione d'una dettagliata nuova riguardando un albergo di sanità che diventerà molto alto.

Il scopo è creare un segno di campagna; una punta speciale di città, alta oltre 50 metri.

Si vuole rafforzare il accoppiamento alle vie del centro, attraverso "Tullportsbron", mentre l'albergo offre una cura più leggero direttamente adiacente all'ospedale.

La questione è se il contrasto con l'ambiente urbano circostante sarà troppo grande.

Il carattere di Ängelholm, della piccola scala esistente, cambierà. È positivo o negativo?

Gli edifici sono posti molto vicino a Rönne-fiume, che richiederà la fondazione su pali per la sua parte alta.

Ciò che mi preoccupa è la quantità di soldi delle tasse coinvolti nel questo progetto.

Visualizza traduzione

Måndagen den 18 december var jag på stadsbiblioteket för att delta vid presentationen av en ny detaljplan angående ett hälsohotell som kommer att bli mycket högt.

Syftet är att skapa ett landmärke; en speciell stadspunkt, över 50m hög.

Man vill stärka kopplingen till centrumstråket genom Tullportsbron, samtidigt som hotellet erbjuder lättvård i direkt anslutning till sjukhuset.

Frågan är om kontrasten till den omgivande stadsmiljön blir för stor.

Ängelholms befintliga, småskaliga karaktär kommer att förändras. Är det positivt eller negativt?

Byggnaderna placeras väldigt nära Rönne å, vilket kommer att kräva grundläggning på pålar för högdelen.

Det som oroar mig är hur mycket skattepengar som är inblandade i detta projekt.

A inizio la pagina


La splendida storia degli dèi

Urano, Gea, Crono, il mito della creazione.

Den underbara historien om gudarna

All'inizio il disordine e il caos regnavano dappertutto.
Till att börja med rådde oordning och kaos överallt.

Poi dal caos emerse la prima dea, Gea, la Terra, madre degli uomini, sostegno di tutte le cose.
Efter kaos uppstod den första guden, Gaia, Jorden, mänsklighetens moder, stödet åt alla ting.

Da Gea nacquero Urano, il cielo luminoso, che regnò dopo di lei ed ebbe molti figlioli: la Notte, l'Aurora e il Mare profondo.
Från Gaia föddes Urano, himlen lystes upp, som regerade efter henne och han fick/hade många söner: Natten, Morgonrodnaden och det djupa Havet.

E nacquero anche, da Urano, i Ciclopi, giganti dalla forza immensa, con un solo occhio enorme in mezzo alla fronte; e Titani, anch'essi enormi, e il gigante Saturno, il Tempo, figliolo orgoglioso e ribelle...
Och från Urano föddes också Cykloperna, jättar med enorm styrka, med endast ett öga mitt i pannan; och Titanerna, också de enorma, och jätten Saturnus, tiden, stolt och upprorisk son...

Mostra più/meno...

Ma il regno di Urano non durò per sempre.
Men Uranos regeringstid varade inte för alltid.

Suo figlio Saturno, poco dopo, lo uccise a tradimento per carpirgli il potere del mondo e prese il suo posto sul trono divino.
Hans son Saturnus dödade honom förrädiskt strax därpå, för att rycka åt sig världsherraväldet och hans plats på den gudomliga tronen.

Saturno divenne così sovrano assoluto di tutte le divinità.
Saturnus blev således absolut häskare över alla gudar.

Sposò Rea, dalla quale ebbe numerosi figlioli.
Han gifte sig med Rea, med vilken han fick/hade många söner.

Ma quale triste sorte era loro riservata!
Men vilket sorligt öde det var reserverat för dem!

Saturno li divorava a pocchi giorni dalla nascita perché una profezia gli aveva detto che un giorno sarebbe stato cacciato dal trono proprio da uno dei suoi figli!
Saturnus slukade dem några dagar efter födelsen, därför att en provetia hade sagt honom att en dag skulle en av hans söner jaga honom från tronen.

Rea allora per salvare l'ultimo suo piccolo dalla terribile sorte che anche a lui era stata riservata, ricorse a uno stratagemma.
För att rädda sin sista lille från det fruktansvärda öde som också reserverats honom, tillgrep Rea således en list.

Nascose il bimbo appena nato in una vasta caverna, poi avvolse una pesante pietra con le fasce del neonato e la presentò a Saturno che divorò il boccone credendo che si trattasse del suo ultimo figlio, Giove.
Hon gömde sitt nyfödda barn i en stor grotta, sedan lindade hon in en stor sten med den nyföddes bindor och presenterade det för Saturnus, som slukade munsbiten i tron att det var hans senaste son, Jupiter.

Il piccolo Giove crebbe bellissimo e forte nella verde isola di Creta, nutrito con il latte della bianca capra Amaltea.
Den lille Jupiter växte sig vacker och stark på den gröna ön Kreta, uppfödd på mjölk från den vita geten Amaltea.

Giove divenne adulto, affrontò il perfido padre, lo vinse, lo cacciò dal cielo e divenne il sovrano dell'Universo.
Jupiter blev vuxen, han mötte den förrädiske fadern, besegrade honom, jagade honom från himlen och blev Universums härskare.

A inizio la pagina


L'epidemia di vampiricella

Il professor Tremens è il nuovo maestro al Collegio dei Vampiretti
Professor Tremens är den nye rektorn på Vampyrskolan.

- Dove sono i miei allievi? si informa.
- Var är mina studenter? - frågar han sig.

- Credo che siano tutti a dormire nelle loro bare. - si scusa il maestro Arcibaldo.
- Jag tror att alla sover i sina kistor, ursäktar sig rektor Arcibaldo.

Mostra più/meno...

- Sa, si sono ammalati...
- Ni vet, de är sjuka...

- Ammalati? Ah, questa poi! Il professor Tremens si fa accompagnare nel dormitorio.
- Sjuka? Ah, detta också! Professor Tremens följer med till sovsalen.

Un attimo dopo, vede sei vampiretti, sdraiati placidamente sotto le coperte, con le facce più di bizzarri puntini rossi.
En stund senare ser han sex små vampyrer, liggande stilla under täckena, med ansikten fulla av bisarra röda prickar.

- Faccia attenzione - lo avvisa Arcibaldo. - Sembra una malattia contagiosa. Vampiricella probabilmente!
- Var försiktig - varnar Arcibaldo. - Det ser ut som en smittsam sjukdom. Vampyrkoppor förmodligen!

Vampiricella, dice? Io direi invece colori alla tempera! Megacavolata! Non ha visto il tubetto di colore rosso mezzo spremuto per terra?
Vampyrkoppor säger Ni? Jag skulle i stället vilja säga tempera färger! Struntprat! Såg Ni inte den till hälften sammanpressade lilla röda färgtuben på marken?

E così, con uno strattone, il professor Tremens tira via tutte le coperte. Wuuuuuush!
Och så, med ett ryck, drar professor Tremens av alla täckena. Wuuuuuush!

- Alzatevi commedianti!
- Ställ er upp komiker!

Ma Tremens ha visto anche altre cose...e attacca subito una ramanzina.
Men Tremens såg också andra saker ...och ger dem genast en överhalning.

A proposito dei graffiti sulle bare, per esempio.
Om graffitimålningarna på kistorna, till exempel.

- Tanto perché lo sappiate, io non tollero scarabocchi sui mobili del collegio. La scuola non è un parco di divertimenti.
- Bara så ni vet det, jag tolererar inte klotter på skolans möbler. Skolan är ingen nöjespark.

Jackie Niebisch

A inizio la pagina


Da https://boygeniusreport.files.wordpress.com

I cavalli belli nell'acqua. Da http://www.10fakta.se.

La leggenda degli Unicorni e dei Cavalli

Anna Lavatelli, Quando la luna scelse la notte, Piccoli.

All'inizio del tempo, esistevano gli unicorni.
I tidens begynnelse fanns (existerade) enhörningarna.

Essi erano animali forti e splendidi, con un lungo corno lucente.
De var starka och vackra djur, med ett långt glänsande horn.

Gli uomini restavano incantati a guardarli, ma li temevano.
Människorna blev förtrollade av att titta på dem, men de fruktade dem.

Eppure gli unicorni erano animali generosi e leali, solo che avevano un temperamento impetuoso e i maschi ingaggiavano interminabili duelli per conquistare la guida del branco.
Enhörningarna var ändå generösa och lojala djur, de hade bara ett häftigt temperament och hanarna var inbegripna i ändlösa dueller för att vinna flockledarskapet.

Mostra più/meno...

Purtroppo il lungo corno che avevano era più tagliente di una spada e i loro scontri, erano spesso sanguinosi.
Det långa hornet som de hade var tyvärr skarpare än ett svärd och deras sammandrabbningar var ofta blodiga.

In questo modo, ben presto si sarebbero estinti.
På detta sätt/så vis skulle de snart vara utrotade.

Il capobranco chiamò a sé gli unicorni e disse: -Il corno che abbiamo ci rende i più belli del creato, ma in breve ci farà scomparire dalla faccia della terra.
Flockledaren kallade till sig enhörningarna och sade: - Hornet som vi har gör oss till skapelsens vackraste, men snart får det oss att försvinna från jordens yta.

- La soluzione è semplice: chi vuol far morire la nostra specie, terrà (futuro semplice di tenere; lui/lei) il corno. Chi vuole farla vivere, rinuncerà (futuro semplice di renunciare; lui/lei) a esso.
- Lösningen är enkel: den som vill att vår art skall dö ut, behåller hornet. Den som vill att den skall fortleva, ger upp det (hornet).

Gli unicorni discussavano (imperfetto di discussare; loro) a lungo, poi si divisarono (passato remoto di divisare; loro) in due gruppi.
Enhörningarna diskuterade länge, sedan delade de upp sig i två grupper.

Quelli che non volevano (imperfetto di volere; loro) rinunciare al loro bellissimo corno, si incamminarono (passato remoto di incamminare; loro) verso la spiaggia; lì continuarono (passato remoto di continuare; loro) le loro battaglie, e quegli unicorni scomparvero (passato remoto di scomparire; loro) per sempre dalla faccia della terra.
De som inte ville ge upp sitt vackra horn, de gick mot stranden; där de fortsatte sina strider, och dessa enhörningar försvann för alltid från jordens yta.

Quelli che erano (imperfetto di essere; loro) disposti (adjectivo; mp) a rinunciare al loro corno s'incamminarono verso la montagna e lo frantumarono (passato remoto di frantumare; loro) contro la roccia.
De som var villiga att ge upp sitt horn, gick mot berget och krossade det mot klippan.

E vissero (passato remoto di vivere; loro). E continuarono a essere forti e generosi. Continuarono ad amare le grandi sfide. Strinsero (passato remoto di stringere; loro) amicizia con l'uomo e si chiamarono cavalli.
Och de (över)levde. Och de fortsatte att vara starka och generösa. Fortsatte att älska de stora utmaningarna. Blev vän med människan och de kallade sig hästar.

A inizio la pagina


Il coniglio del fuoco. https://img00.deviantart.net

Il fuoco

Molti e molti anni fa, gli indiani d'America non possedevano (possedere=äga) il fuoco, ma sapevano della sua esistenza.
För många, många år sedan hade inte de amerikanska indianerna elden, men de kände till dess existens.

Infatti avevano visto salire in cielo nuvole di fumo da un'isola, abitata dalla tribù delle donnole.
I själva verket hade de sett rökmoln stiga upp i himlen från en ö, bebodd av vesslestammen.

Mostra più/meno...

Purtroppo, gli indiani non ce l'avrebbero fatta ad arrivare a nuoto fino all'isola.
Tyvärr, indianerna skulle inte ha simmat för att komma ut till ön.

Il coniglo, però, venne in loro aiuto e nuoto fino all'isola e si offrì per andare a rubare il fuoco.
Kaninen kom emellertid till deras hjälp och simmade ut till ön och erbjöd sig att gå och stjäla elden.

- Io so correre e nuotare più veloce delle donnole, disse il coniglio. - Ruberò loro il fuoco e le donnole non riusciranno mai a prendermi!
- Jag kan springa och simma snabbare än vesslorna, sa kaninen. - Jag kommer att stjäla deras eld och vesslorna kommer inte någonsin att lyckas ta mig!

Si spalmò la testa con resina di pino e partì.
Han smorde in huvudet med tallkåda och gav sig av.

Quando arrivò sull'isola, le donnole stavano facendo una festa e invitarono il coniglio a ballare con loro una danza sacra intorno al fuoco.
När han kom fram till ön, höll vesslorna på med en fest och bjöd kaninen att dansa en helig dans med dem runt elden.

Questo era proprio ciò che l'astuto roditore aspettava!
Detta var precis vad den lömske gnagaren väntade sig!

Durante la danza, il coniglio si avvicinò sempre di più al fuoco, finché la resina di pino sulla sua testa non si incendiò.
Under dansen kom kaninen allt närmare elden, tills tallkådan på hans huvud fattade eld.

Poi fuggì (fuggire=fly) via.
Sedan flydde han iväg.

Presto le donnole scoprirono di non riuscire a prenderlo, e chiesero aiuto agli spiriti della pioggia perché spegnessero il fuoco sulla testa del ladro.
Vesslorna upptäckte snart att de inte skulle lyckas fånga honom, varför de tillbad regnandarna att släcka elden på tjuvens huvud.

Gli spiriti dela pioggia ascoltarono la preghiera delle donnole, ed esaudirono il loro desiderio.
Regnandarna lyssnade på vesslornas bön och uppfyllde deras önskan.

Il coniglio, però, si nascose nel tronco cavo di un albero, e non usci finché la tempesta non fu cessata.
Kaninen gömde sig emellertid i en ihålig trädstam och gick inte ut förrän stormen upphört (var upphörd).

Dopo di che, fece ritorno al campo dei suoi amici indiani, e consegnò il fuoco che, ancora oggi, arde nella loro terra.
Han återvände efter det till sina indianvänners läger och överlämnade elden, som ännu idag brinner på deras mark.

A inizio la pagina


Maria, Marta, Giovanni e Lazo. https://assetsnffrgf-a.akamaihd.net

Una fiaba di Halloween

C'era una volta un uomo che si chiamava Lazo. Era malato a letto. Le sue sorelle mandarono a dire per il suo amico Giovanni, che fu a un altro posto.

Quando Giovanni e i sui compagni arrivarono là, Lazo era morto da quattro giorni.

- Mostrami dov'è Lazo, lui disse a una di sorelle.

- Lazo è qua in una grotta con una grande pietra davanti, ma cosa si può fare? Odora già male, Marta disse.

- Se credete abbastanza fortemente che posso portare il vostro fratello in vita, allora accadrà, lui rispostò.

Poi Giovanni gridò ad alta voce:
- Lazo, venga fuori!

E il morto venne fuori con le braccia e gambe avvolto in bende e la faccia coperta con un tessuto.

- Fatelo gratuito e lasciatelo andare! disse Giovanni

Johannes vide tutto con i sui proprio occhi e ha raccontato a me.

A inizio la pagina


Sciopero. Foto da https://www.unia.ch

Lo sciopero delle fiabe
Sagornas strejk

Marcello Argilli, 365 storie, una al giorno. De Agostini.

Un giorno i personaggi delle fiabe minacciarono lo sciopero perché sostenevano che anche loro hanno diritto a un po' di comodità.
En dag varslade sagofigurerna om strejk för de hävdade att de också har rätt till lite komfort.

Mostra più/meno...

I re e le regine vollero (passato remoto di volere; loro) automobili di lusso e le streghe, stufe di volare a cavallo di una scopa, richiesero un elicottero personale.
Kungarna och drottningarna ville ha lyxbilar och häxorna, trötta på att flyga på en kvast, begärde en personlig helikopter.

Le fate, dopo il telefono, vollero la segreteria telefonica per non essere disturbate mentre guardavano la televisione.
Älvorna/feerna, ville ha telefonsvarare sedan de fått telefon, för att inte bli störda medan de tittatde på TV.

Nelle locande dei più sperduti paesini, gli osti vollero la macchina del caffé, il forno elettrico e il frigo, e così i cavalieri che viaggiavano in cerca di avventure, quando vi giungevano, potevano ordinare un'aranciata ghiacciata o un caffè espresso, per rinfrancarsi prima di affrontare un drago o qualche terribile gigante.
I de mest avlägsna byarnas värdshus, ville innehavarna ha kaffebryggare, elektrisk spis och kylskåp, och så att riddarna, som reste på jakt efter äventyr, när de anlände, kunde beställa iskall apelsinjuice eller en espresso för att styrka sig med, innan de mötte (tog sig an) en drake eller någon fruktansvärd jätte.

Cenerentola, ora che aveva la lavastoviglie, la lavatrice e l'aspirapolvere, in dieci minuti sbrigava tutte le faccende di casa e ogni sera andava a ballare col motorino.
Nu när Askungen hade diskmaskin, tvättmaskin och dammsugare, kunde hon göra alla hushållssysslor på tio minuter och varje kväll bege sig till dans på scootern.

Più le comodità aumentavano, più le fiabe cambiavano, diventando addirittura irriconoscibili.
Ju mer bekvämligheterna ökade, desto fler sagor förändrades och de blev också oigenkännliga.

Cambiarono anche le storie di Biancaneve, di Pollicino, di Cappucetto Rosso...tutte insomma.
Det förändrade också berättelsen om Snövit, Tummetott, Rödluvan...allt i själva verket.

Provate a immagiarle.
Försök att föreställa er det.

A inizio la pagina


Vitello d'aneto classico

Klassiskt dillkött. "Hela Sveriges husman". https://img.koket.se

Ingredienti per 4 persone

800 gr vitello, per esempio di spalle
100 gr sedano di rapa
2 carote
1/2 porro
1 foglia d'alloro
7-8 intere pepe bianco
2 cucchiai di farina
2 cucchiai di burro
1 decilitre di panna
spremuta di 1/2 limone
aceto (12%) e zucchero
1 decilitre d'aneto
sale e pepe bianco.

Mostra più/meno...

Fai così:

1. Pela e taglia il sedano di rapa e le carote a pezzetti. Cura e taglia il porro a pezzi grandi.

2. Polisci la carne. Mettila nella casseruola grande. Copri con l'acqua.

3. Lascia che la carne bollire. Screma l'acqua di cottura.

4. Aggiungi sedano di rapa, carote, porri, foglia d'alloro, pepe bianco e 1 cucchiaino di sale.

5. Lascia bollire e riduci il calore. Cuoci a fuoco lento col coperchio 35-45 minuti o finché la carne non è tenera.

6. Friggi il burro in una casseruola, senza marroni. Spolvera con la farina e amalgama con la frusta in giro. Diluisci con 5 decilitre dell'acqua di cottura e la panna. Lascia bollire per 5 minuti.

7. Aggiusta con 1/2 cucchiaino di sale, un po' di pepe bianco macinato e la spremuta di limone. Aggiusta la salsa con aceto e zucchero.

8. Togli la carne e tagliala a pezzi. Mettila nella salsa. Aggiungi l'aneto tritato.

Servi con patate lesse.

Prepara l'acqua di cottura rimanente con un po' di farina e servi la zuppa di verdure come il primo piatto.

A inizio la pagina


https://www.byggahus.se/

La casa che scappava

Marcello Argilli, Una storia al giorno, De Agostini

C'era una volta una casa che aveva il vizio di scappare.
Det var en gång ett hus som hade vanan att fly.

Quando Settimio, il suo proprietario, finito il lavoro tornava a casa...niente, la casa non c'era, sparita.
När Settimio, dess ägare, slutade sitt arbete och återvände hem...inget, huset fanns inte där, det var försvunnet.

Mostra più/meno...

Ogni sera, per rintracciarla, perdeva ore girando l'interna Roma.
För att spåra det varje kväll, förlorade han timmar virrande runt i Rom.

Per fortuna tutti lo conoscevano.
Lyckligtvis kände alla honom.

- Scusi, ha visto una casetta a un piano, col tetto rosso...
- Ursäkta, har Ni sett ett enplanshus med rött tak...

Neanche lo lasciavano finire...- e il comignolo un po' storto?
De lät honom inte ens avsluta...- och skorstenen lite på sned?

- L'ho vista dalle parti di Piazza Mazzini.
- Jag såg det på en del av Mazzini torget.

Oppure: - Mezz'ora fa andava verso Via Nazionale.
Eller: - För en halvtimme sedan förflyttade det sig mot Nazionale gatan.

Spesso la ritrovava sistemata nel bel mezzo di una piazza o d'un giardino pubblico (era una casetta vanitosa).
Ofta återfann han det placerat mitt på ett torg eller i en offéntlig trädgård (det var ett inbilskt hus).

A volte, invece, la ritrovava vicino a un palazzone di dodici piani (oltre che vanitosa era civetta, le piacevano i palazzoni alti).
Ibland emellertid, återfann han det nära ett tolvvåningshus (det var såväl fåfängt som flirtigt, det gillade höga punkthus.)

E c'era sempre una contravvenzione da pagare per sosta vietata di casa.
Och det var alltid en strid för att slippa betala för husets parkering.

- Lo so, la colpa non è sua, si diceva Settimio. - La colpa è mia, che non trovo mai il tempo di farle le fondamenta.
- Jag vet att skulden är inte husets, sade Settimio till sig själv. - Skulden är min, eftersom jag aldrig får tid att göra grunden till det.

Ma per via del lavoro, Settimio il tempo per farle le fondamenta non lo trovava mai.
Men på grund av arbetet fick Settimio aldrig tid att göra grunden till huset.

Il Sindaco era stufo della situazione.
Borgmästaren informerades om situationen.

Ma cosa poteva fare, ordinare di demolirla?
Men vad kunde han göra, beordra att riva det?

Siccome era un brav'uomo, ordinò (passato remoto di ordinare, lui/lei) che fosse (congiuntivo imperfetto di essere, lui/lei) sistemata in un parco e, a spese del Comune, le fece (passato remoto di fare, lui/lei) fare anche le fondamenta perché non si muovesse (congiuntivo imperfetto di muovere, lui/lei) più.
Eftersom han var en rekorderlig man, beordrade han att huset skulle placeras i en park på bekostnad av kommunen, vilket också utgjorde en grund för huset att inte flytta mer.

A inizio la pagina


La lepre e la tartaruga da http://5healthytowns.org

La lepre e la tartaruga

In campagna viveva un giovane leprotto bello e agile che si divertiva a prendere in giro gli altri.
På landsbygden bodde en ung och smidig hare som roade sig med att göra narr av andra.

Se la prendeva in modo particolare con una tartarughina.
Särskilt gjorde han det av en liten sköldpadda.

- Non hai proprio niente di elegante, le diceva. - Guarda che zampette corte hai, e come ti muovi lentamente!
- Det är inget märkvärdigt med dig, sa han. - Titta vilka korta ben du har, och hur långsamt du rör dig!

Mostra più/meno...

Un giorno la tartaruga ne ebbe abbastanza dei suoi continui scherni.
En dag fick sköldpaddan nog av harens fortsatta glåpord.

- Tu credi di correre veloce con le tue gambe lunghe, ma le mie, anche sono corte, mi portano forse più velocemente...Scommettiamo che ti batterò nella corsa?
Du tror att du kan springa snabbt med dina långa ben, men mina, även om de är korta, bär mig kanske snabbare... Jag slår vad om att jag kommer att slå dig i ett lopp (race)?

Il leprotto le rise in faccia.
Haren skrattade honom i ansiktet.

- D'accordo! rispose sicuro di vincere.
- Överenskommet! svarade han segervisst.

La volpe fece da arbitro e la corsa incominciò.
Räven fungerade som domare och loppet kunde börja.

La piccola tartaruga non perse tempo e si mise a correre più veloce che poteva.
Den lilla sköldpaddan slösade ingen tid och började springa så fort han kunde.

La lepre, sottovalutando il suo avversario, decise di fare prima un pisolino sull'erba.
Haren, som underskattade sin motståndare, bestämde sig för att först ta en tupplur i gräset.

Avrebbe avuto tutto il tempo per arrivare primo, pensava tra sé.
Han hade god tid på sig för att komma först, tänkte han.

Ma, quando si svegliò, la tartarughina aveva già tagliato il traguardo.
Men när han vaknade hade den lilla sköldpaddan redan passerat mållinjen.

- Così imparerò che non è bene rimandare sempre tutto all'ultimo momento! esclamò il leprotto sconsolato.
- På så vis lärde jag mig att inte skjuta upp allt till sista minuten, utropade haren till tröst.

Non serve correre, bisogna partire in tempo!
Har du inget behov av att springa, så lämna i tid!

Le mie risposte:

Che tipo è il leprotto di questa favola?	È giovane, bello e agile.
Che cosa si diverte a fare? Lo si divertiva a prendere in giro gli altri.
Come reagisce un giorno la tartaruga? La ne ebbe abbastanza dei suoi continui scherni.
Come si comporta la tartaruga? Ha sfidato la lepre ad una corsa.
E il leprotto? Lo rise in faccia a lei.
Come termina la gara? La tartaruga ha vinto.

A inizio la pagina


La cicala e la formica da hhtp://www.favolefantasia.com

La cicala e la formica

Adatt. da Jean de la Fontaine

C'era una volta una cicala che aveva una gran passione per il canto: durante l'estate, si godeva il sole sulle foglie degli alberi e passava ore sugli alberi a ripetere il suo frin frin.
Det var en gång en syrsa som hade en stor passion för sång: under sommaren, njöt han av solen på trädens blad och tillbringade timmar i träden med att upprepa sina "frin frin".

Mostra più/meno...

Dall'alto dei rami, vedeva un gran via vai nel formicaio sottostante:
Högt upp ifrån grenarna, iakttog han en stor myras förehavande i stacken nedanför.

- Chissà perché lavorano tanto? chiese a un'amica.
- Vem vet varför de arbetar så mycket? frågade han en väninna.

- Eh, cara mia, ripongono roba per l'inverno! le rispose quella.
- Åh, min käre, de lagrar saker för vintern, svarar hon denne.

La nostra cicala alzò le spalle e continuò a cantare.
Vår syrsa lyfte på axlarna och fortsatte att sjunga.

Quando venne l'inverno nevoso e gelido, però, la cicala si trovò con la dispensa vuota.
När den snöiga och isiga vintern kom, hade emellertid syrsan ett tomt skafferi.

Sentendosi addosso una gran fame, si ricordò della formica e andò dunque a bussare alla sua porta.
När han kände sig mycket hungrid, erinrade han sig myran och gick således och knackade på dennes dörr.

- Che cosa vuoi? chiese la formica.
- Ho freddo, ho fame... balbettò la cicala.
- Vad vill du? frågade myran.
- Jag fryser, jag är hungrig...stammade syrsan.

- Ah, sì! disse la formica. - Io ho lavorato tutta l'estate per accumulare per l'inverno. E tu che cosa hai fatto in quelle giornate di sole?
- Ah ja! sa myran. - Jag arbetade hela sommaren för att samla till vintern. Och du, vad gjorde du dessa soliga dagar?

- Io ho cantato!
- Hai cantato?...Ebbene, adesso balla!
- Jag sjöng!
- Du sjöng?...Tja nu dansar du!

La formica sbatté la porta e tornò alle sue faccende, mentre la cicala, con il suo violino coperto di neve, si allontanava ad ali basse nella campagna.
Myran smällde igen dörren och gick tillbaka till sina sysslor, medan gräshoppan, med sin snötäckta fiol, drog sig med sänkta vingar tillbaka ut på landsbygden.

Chi vuole evitare rischi deve essere previdente.
Den som vill undvika risker måste vara framsynt.

A inizio la pagina


Il cacciatore e la volpe da http://tuttoscuola.altervista.org

Il cacciatore e la volpe

Roberto Piumini, C'era una volta, ascolta.

Sui Monte Nevosi c'era un cacciatore che metteva le trappole per le volpi. (imperfetto lui/lei)
I de snöiga bergen var det en jägare som satte ut fällor för rävar.

Visa mer/mindre...

Un mattino ne trovò una grossa, dal pelo chiaro, con la zampa stretta nella morsa. (passato remoto lui/lei)
En morgon fann han en stor en, med ljus päls, med tassen klämd i rävsaxen.

- Lascimi andare, cacciatore - disse la volpe. - Ho tre cuccioli nella tana, e devo nutrirli. (passato remoto lui/lei)
- Låt mig gå jägare, sade räven. - Jag har tre valpar i lyan som jag måste mata.

- Ti prometto che, appena sapranno cavarsela da soli, tornerò e potrai prendere la mia pelliccia. (futuro semplice loro ed io)
- Jag lovar dig, att bara de kan klara sig själva, så kommer jag tillbaka och du kan ta min päls.

- Come faccio a esserne sicuro?, disse il cacciatore. (passato remoto lui/lei)
- Hur kan jag vara säker på det? sade jägaren.
- Perché io te lo prometto. För att jag lovar dig det.

Il cacciatore la liberò, e la volpe se ne andò per la foresta, zoppicando. (passato remoto lui/lei, lui/lei)(gerundio presente)
Jägaren frigav henne och räven gav sig haltande av mot skogen.

Passarono i mesi: il cacciatore ormai non pensava più alla volpe. (passato remoto loro)(imperfetto lui/lei)
Månaderna gick: nu tänkte jägaren inte längre på räven.

Venne l'inverno, freddo come la morte. (passato remoto lui/lei)
Vintern kom, kall som döden.

Il cacciatore si mise a spaccare legna per accendere il fuoco: ma gli sfuggi la scure dalle mani gelate e lo ferì alla gamba. (passato remoto lui/lei)
Jägaren började hugga ved för att tända eld: men yxan slant ur de frostiga händerna och den sargade honom i benet.

Cadde per terra, gridando, poi riuscì a trascinarsi nella capanna. (passato remoto lui/lei) (gerundio presente)(passato remoto lui/lei)
Han föll skrikande till marken, sedan lyckades han krypa in i stugan.

Il freddo era tanto e non c'era cibo. (imperfetto lui/lei)
Det var mycket kallt och det fanns ingen mat.

- Morirò in due o tre giorni, pensò. (futuro semplice io)(passato remoto lui/lei)
- Jag kommer att dö om två eller tre dagar, tänkte han.

Ma nel pomeriggio la porta si aprì piano, piano, e il muso della volpe si fece vedere. (passato remoto lui/lei, lui/lei)
Men på eftermiddagen öppnade sig dörren sakta, sakta och rävens nos blev synlig.

- Ecco, sono tornata, disse. (passato prossimo io)(passato remoto lui/lei)
- Se här, jag återvände, sade hon.

È troppo tardi volpe, rispose il cacciatore. - Sono io il ferito, questa volta... (passato remoto lui/lei)
- Det är för sent räv, svarade jägaren. - Jag är den sårade den här gången...

La volpe lo guardò e se ne andò. (passato remoto lui/lei, lui/lei)
Räven tittade på honom och gav sig därifrån.

Meno di un'ora dopo, ritornò con i suoi cuccioli, ormai grandi. (passato remoto lui/lei)
Efter mindre än en timme återvände hon med sina, nu stora, ungar.

Si sdraiarono attorno al cacciatore e lo scaldarono, mentre la madre andava per il bosco a cercare radici, bacche e nocci, e le portava nella capanna. (passato remoto loro, loro)(imperfetto lui/lei, lui/lei)
De sträckte ut sig runt jägaren och värmde honom, medan modern gick till skogen för att söka efter rötter, bär och nötter, och hon bar dem till stugan.

Così, il cacciatore guarì, e poté alzarsi in piedi. (passato remoto lui/lei, lui/lei)
På så sätt blev jägaren botad och kunde resa sig upp.

Le tre volpi giovani fuggirono, e la volpe grande disse: - Ora puoi prendere la mia pelliccia, cacciatore. (passato remoto loro, lui/lei)(presente tu)
De tre unga rävarna flydde och den stora räven sade: - Nu kan du ta min påls, jägare.

Ma lui la accarezzò, e la lasciò correre nella foresta. (passato remoto lui/lei, lui/lei)
Men han smekte/klappade henne och lät henne springa till skogs.

Morale: Così si vuole essere trattati, si dovrebbe trattare gli altri.
Sensmoral: Så som du vill bli behandlad skall du behandla andra.

A inizio la pagina


Le fiabe di mia nonna

Anna Vivarelli, La nonna di Elena, Feltrinelli

Io conosco tutte le storie solito, però le conosco in due modi. Jag känner till alla de vanliga sagorna, men jag känner till dem på två sätt.
Il modo normale, che è come me le ha raccontate la mamma da piccola, e un altro modo, che è quello della nonna. Det normala sättet, vilket är som min mamma berättade dem för mig som liten, och ett annat sätt, det som är mormors.

Visa mer/mindre...

Infatti una volta ho chiesto alla nonna di raccontarmi una storia. Faktum är att jag en gång bad mormor att berätta en saga för mig.
- Bene: cominciamo da Biancaneve! ha detto la nonna. - Bra: vi börjar med Snövit! sa mormor.
E ha cominciato a dire che era una scervellata, perché se bastava un bacio del principe per farla tornare viva, allora voleva dire che non era morta e poi quando il principe l'ha baciata se n'è andata subito senza neanche ringraziare i nanetti che erano stati così gentili con lei e non si erano neanche preoccupati di quanto fosse pericoloso prendersela in casa quando lei era ricercata dalla regina cattiva. Och hon började säga att hon var en virrhöna, för om det räckt med en prinskyss för att återuppväckas till livet, så betydde det att hon inte var död på riktigt och sedan när prinsen kysste henne gick hon gensat därifrån utan att ens tacka dvärgarna som var så snälla mot henne och de var inte ens bekymrade över hur farligt det kunde vara att ta med henne hem då hon var efterlyst av den stygga drottningen.

Allora io ho detto: -Poveri nanetti! Varpå jag sade: - Stackars dvärgar!
Ma non dovevo dirlo, perché la nonna ha continuato dicendo che, anche i nani avevano i loro difetti perché passavano la vita ad accumulare pietre preziose e voleva dire che erano troppo attaccati ai soldi... Men jag borde inte sagt det, för mormor fortsatte säga att dvärgarna också hade sina brister, för de levde på att samla ädelstenar och man kan säga att de var alltför pengafixerade...

La storia che la faceva più arrabbiare era quella di Pollicino, per via dei genitori che abbandonano i loro bambini nei boschi: - Sono degli Orchi veri, altro che quel poveretto grande e grosso che sta con sua moglie l'Orchessa per i fatti suoi. Berättelsen som gjorde henne argast var den om Tummeliten, på grund av föräldrar som lämnar sina barn i skogen: - De är i sanning Troll, men den store, tjocke stackaren blir kvar med sin fru Trollmor, hans bekymmer.

Ti sembra che dei genitori possano fare una cosa del genere? - ha chiesto la nonna urlando. Tror du att föräldrar kan göra en sådan sak? - frågade mormor gastande.

È andata avanti così tutto il pomeriggio. Era meglio se avessimo giocato a carte. Hon gick på sådär hela eftermiddagen. Det vore bättre om vi hade spelat kort.

Till toppen på sidan